
Från mitten av 1950-talet och framåt upplevde Västtyskland ett ekonomiskt under, samtidigt som nazitidens förbrytelser pockade på bearbetning.

Ledare i väst ville gärna tjäna pengar genom ökad handel med Kina. Det ansågs även leda till demokratisering – men visade sig i själva verket stärka kommunistpartiet.

Att köpa bostad är en dragkamp mellan optimism och rationalitet. Med en enkel graf kan man lätt hålla koll på var självbedrägeriet börjar.


Vad vårt ekonomiska system i första hand behöver för att klara av attacker och störningar är konkurrens.

Dagens handelspolitik är konsekvensen av en många hundra år gammal pendelrörelse mellan frihandel och merkantilism – och det kommer att dröja innan den svänger tillbaka.

Utan ett gott företagsklimat riskerar flyktingars utanförskap att permanentas. Men med rätt reformer kan sysselsättningen bland utlandsfödda höjas och politiken bli mer kostnadseffektiv.
Bastiats Ekonomiska sofismer, som nyligen kom på svenska, är en underhållande plädering för frihandelns betydelse.
I slutet av boken Gud till behag – en krönika över en familjs öden under 1900-talet av den franske författaren Jean d’Ormesson – finns en lista på personer, valda till synes litet på måfå ur världshistorien, där vissa beskrivs som vänner och andra som fiender till familjen.
Den gröne politikern Alexander Van der Bellen valdes till president i Österrike i slutet av maj. Efter att konstitutionsdomstolen har konstaterat att valets genomförande uppvisade betydande brister, kommer den andra avgörande omgången att göras om i början av oktober. Problemet var inte fusk och korruption, men väl ett alltför ofta förekommande slarv och bristande respekt…

Det vore mig förmätet att recensera sommaren. Men en observation man möjligen kan göra är att den mediala rötmånaden kommit av sig. Från det att britterna bestämde sig för att lämna EU så har det dammat på ordentligt. En närmast obeskrivlig flod av elände. Terrordåd. Olyckor. Eldsvådor. Drunknande flyktingar. Mördade 85-åriga präster. Ett besinningslöst elände.

Titta vilket fint papper! Där, om så ingen annanstans, går det just nu bra för Moderaterna. Man ökar i opinionsmätningarna, partiledarens förtroendesiffror har stärkts och med lite tur kan man bilda en ny alliansregering senast 2018.