
Avvägda dygder ger bättre avkastning för samhället än ensidigt civilkurage. Widar Andersson kommenterar temat i Axess nummer 1/2025.

I det moderna samhället behöver man uppfinna en dygd som civilkurage för att konformismen och fegheten inte ska ta över helt.

Att stå upp för någon i nöd är moraliskt riktigt. Men en rättfärdig stat kan inte tvinga sina medborgare att ha civilkurage.

Vi lever i en kultur som hyllar det fula. Det fula ska pressas på det gamla och vackra, så att det gamla och vackra blir intressant och relevant.

Hur ska man förhålla sig till livets slut? I sin bok ”En personlig död. En läkares tankar om döden efter ett långt yrkesliv” sätter Björn Fagerberg döden i sitt historiska och sociala sammanhang.

På en främmande planet där tidsresor blivit möjliga möts två rymdvarelser över en kopp kaffe. Bägge har varit på jorden, men den ena har bara gjort ett kort besök för ungefär tio miljoner år sedan, medan den andra har gjort flera nedslag fram till nutid.
Tematexterna om (a)sociala medier och människans liv framför skärmen i Axess 4/2024 uppmärksammar två problem. Det ena problemet handlar om den enskilda människan och om huruvida hon är vuxen de medier ny teknik erbjuder henne.

I den digitala eran är vi så sammanvävda med systemen att gränsen mellan människa och maskin blir svår att upprätthålla. I livet med maskinerna blir vi antingen slavar eller gudar.

Magi behöver inte ett trollspö. Det viktigaste är orden: besvärjelserna, förbannelserna, riterna och de glittriga trollformlerna.

Pehr Granqvists dom mot akademin är hård när han skriver att ”det stora flertalet svenska akademiker” har hjälpt till med att undergräva den akademiska friheten (Axess nr 1/2024). Är han orättvis? Överdriver han?

Alltsedan vi människor förstått att livet är förgängligt har läkekonsten försökt finna bot mot sjukdomar som hotar att förkorta vårt liv.

Joseph Wrights berömda paradmålning visar inte bara ett experiment. Den skildrar en moralisk konflikt mellan vetenskap och etik som fortfarande är aktuell.

Malte har fyra föräldrar, en pappa och tre mammor. Hela familjen bor tillsammans i kollektiv. Ylva hade egentligen inte tänkt att skaffa barn, men sedan ställdes frågan där i kollektivet, om de ändå inte skulle ha ett barn.

Djurrättsaktivister vill ge djur juridiska rättigheter. Men bara människan kan tänka i moraliska termer och skilja mellan gott och ont.

Nu är den här igen, ostbrickan. Sju olika ostar i varierande tjocklek, färg och form står uppställda framför mig. Jag som älskar ost skivar girigt upp tre bitar och lägger på min tallrik.

Ann-Katrin heter hon, den senaste kvinnan att tala ut om sin ånger över att hon blev mamma. Moderskap var inget för henne, säger hon i intervjun med TV4:s Malou von Sievers.

En kall januarinatt för över femton år sedan tog jag taxi ut till det gamla slakthusområdet söder om Stockholm. Jag skulle hämta en fågel, som hade transporterats dit i en lastbil.

Den som läser antologin Disentangling. The Geographies of Digital Disconnection, eller för den delen bara studerar sin omvärld just nu, får snabbt klart för sig att intresset för olika former av digital frånkoppling blivit mer och mer vanligt förekommande de senaste åren. Visst, ambivalensen och kritiken mot allt vad digitaliseringen har lett och leder oss…

Dubai planerar att kartlägga samtliga tre miljoner medborgares dna – av hälsoskäl. Artificiellt intelligenta dataprogram ska sedan söka igenom materialet och identifiera potentiella hälsorisker i förväg. Vad är informationen värd? Hur kan den missbrukas? Och vad tänker Kina göra?

Vi ser dem leende tillsammans på otaliga bilder. De vill lösa Sveriges problem, de vill åt samma håll, de trivs och, måste man säga, gör sig bra på bild ihop. Ebba Busch och Ulf Kristersson, partiledarna som vill bilda koalitionsregering.

Jag har varit på badhotell. Det var underbart. Så underbart det nu kan bli, när man försöker ha semester och samtidigt ska administrera tre ganska små barn. Men ändå, underbart.

Det mest kända av alla kända Kierkegaardcitat måste vara detta, hämtat från en av hans tusentals dagbokssidor: ”Livet forstås baglæns, men må leves forlæns.”
Det digitala livet efter detta är en realitet. I sin avhandling The post-mortal condition. Being with the dead in the age of digital media beskriver Carl Öhman hur de döda sakta tar över sociala medier allteftersom de helt enkelt blir fler än de levande. När en användare dör väljer de anhöriga ofta att göra om vederbörandes profil…

Den mycket uppmärksammade, ja prominente, tyske filosofen Markus Gabriels nya bok Moralischer Fortschritt i dunklen Zeiten (Moraliskt framsteg i mörka tider) slutar med en appell, riktad till alla och envar: Vi uppmanas att delta i projektet ”En ny upplysning”.

Frågan om det etiskt sett är okej eller inte att avnjuta verk skapade av konstnärer som någon gång har begått omoraliska handlingar, anser jag vara en ickefråga och jag behandlar den som en sådan. Ja, för tittar man igenom mycket av det som står i min bokhylla, som finns i min skivsamling, som hänger på…

Den brukar börja som ett molande vid den högra tinningen för att sedan förflytta sig till pannan och ner på vänster sida. Jag vet inte om själva huvudvärkens modus operandi har något budskap – och vad det i så fall skulle vara –, men jag kan konstatera att det är en strukturerad huvudpina.
Utvecklingen har sprungit ifrån den svenska medieetiken.

Jag önskar att jag kunde rulla tillbaka den tekniska utvecklingen. Tänk om vi fortfarande hade tåget kvar att uppfinna, bilen och flyget. Eller vaccinet och penicillinet.

Med boken Grandstanding. The Use and Abuse of Moral Talk lanserar de amerikanska filosoferna Justin Tosi och Brandon Warmke ett begrepp som jag inser att jag har sökt efter länge utan att veta om det, nämligen ”moral grandstanding”.

På dygdepaletten finns åtskilligt att hålla sig till. Men ordet dygd hör numera inte till vardagsvokabulären. Bäst är kanske att börja i mindre skala.

Vad är mod och heder? Till sist är det ofrånkomligt att lita på vårt eget omdöme inom etiken.

Det som hindrar oss ifrån att stå upp för rättvisa, förnuft och medmänsklighet när vi borde är oftast brist på kurage. Karaktären måste danas och förändring kräver mod.

Det är förmodligen bara vi svenskar som kan vara återhållsamma på ett måttfullt sätt. Hade Platon varit svensk hade han sagt att det gällde att vara lagom.

Under debatten som följde efter det 39 man och kvinn och allt däremellan starka uppropet om rasismen på Sveriges Radio trädde några rasifierade reportrar fram och vittnade om hur de betraktas med misstro på redaktionerna; hur det muttras om att de blivit ”inkvoterade”, och oavsett hur hög- eller överkvalificerade de är måste de ändå hantera…

Över hela världen pågår en kapplöpning om att ta fram och massproducera ett vaccin eller ett verksamt läkemedel mot covid-19. Prestige och ekonomisk vinning står på spel.

En av sensommarens varma dagar stod jag vid fönstret och blickade ned på torget. Det var aktivitet vid brunnen, som är en fyrkantig 1800-talshistoria med koppartak och vatten rinnande ur rör på två av sidorna.

Autofiktion har blivit allt mer populärt. Men det finns moraliska dilemman med genren.

Skönheten lever farligt. Den hotar värden som vår tid håller som heliga: frihet och jämlikhet.

Alltsedan David Humes påpekande att man inte utan vidare kan gå från ett ”är” till ett ”bör” – det vill säga, från en beskrivning till en norm eller värdering – har det inom filosofin funnits en stark skepsis mot att härleda slutsatser om vad vi bör göra utifrån antaganden om hur verkligheten (”naturen”) är beskaffad.

Den moderna populärvetenskapens mest enformiga genre är nog böcker som kritiserar psykiatrin. Dispositionen är nästan alltid densamma. Författaren inleder med en tårdrypande historia om sina egna missöden med psykofarmaka och terapeuter.

Enligt Vergilius var jordbrukskonsten avgörande för statens och folkets fortlevnad. Nu har hans Georgica översatts till svenska.

Hur ska vi kunna tala med varandra eller våga ha delade meningar, om minsta felsteg leder till utvisning från gemenskapen? Vi behöver en kanon för att föra djupare samtal om vad som är rätt och fel.

Förlusten av kristen allmänbildning får konsekvenser. Ett vakuum breder ut sig där kulturens stöttepelare borde stå.

Det brukar sägas att Adolf Hitler var djurvän. Hans diet har ibland betraktats som ett utslag av hans ömmande för djuren. Tillåt mig tvivla.

Pressombudsmannens granskning av sanninghalten i anonyma källor är förvirrad och ohållbar.

Att gå i kloster är lätt. Nej, det är förstås inte alls lätt. Det är definitiv självförnekelse, en livslång försakelse av självbestämmande, ägande, familj och romantik. Det är storslaget, svindlande och obegripligt att det finns människor som av fri vilja låter klosterporten slå igen bakom sig. Ändå är det lätt.

Individer som hånas och förnedras på Youtube är skyddslösa. I denna underhållningsvärld med gigantiska ekonomiska intressen sätts mellanmänskliga moraliska regler ur spel.
Han är en oemotståndlig figur, fjärilssamlaren: inbegripen i sin självupptagna lek, sicksackande med håven i högsta hugg, spanande än mot skyarna, än mot blommorna, tankspridd som ett barn.

Ljudligare suck har jag aldrig hört än den som utstöttes av min vän som varit på två dagars värdegrundskurs. Vännen arbetar på Myndigheten och under två dagar, som min vän fick att låta som en evighet i Dantes nedersta kretsar, skulle medarbetarna skolas i sådant som integritet, respekt och – förstås – alla människors lika…

Unge Malört är nybörjare när det kommer till att snärja själar. Onkel Tumskruv däremot kan allt om den saken. Brevledes coachar han sin adept i konsten att få människor att vända sig bort från det goda, gå in i sig själva och nästan omärkligt slå in på vägen som leder till helvetet.
Martha Craven Nussbaum är en av vår tids mest uppburna och citerade filosofer. Den form hon har mejslat ut för sitt skrivande och tänkande utgår från den analytiska traditionen med neo-aristoteliska förtecken. Härifrån förfinar och återanvänder hon troper och teman om och från humanistisk etik.

Artificiell intelligens får inte överlåtas åt ingenjörerna. Kanske kan AI överbrygga den urgamla klyftan mellan humaniora och naturvetenskap.
Den blixtrande utvecklingen inom AI och robotteknik inger både hopp och farhågor. Litteraturvetaren och författaren Svante Lovén är ambivalent inför en utveckling som inte låter sig hejdas.

Det mest privata av allt privat är våra tankar, vårt inre liv. Och vi måste vara på vår vakt, ty vi är omgivna av tankeläsare. Tankeläsning är nämligen en fundamental mänsklig aktivitet.

Varje veckoslut besöker jag min lokala fiskaffär för att inhandla deras utmärkta varor av skilda slag. Ofta blir fiskaffären också platsen där en rad stimulerande samtal om tillvaron utspelar sig. Som nyligen, då kräftsäsongen var i full gång och doften av krondill mötte mig när jag sköt upp dörren.

Jag är fullkomligt ointresserad av John le Carrés nya roman. Hur är det möjligt? Själv har jag just gett ut min fjärde spionthriller, och borde förstås av ren plikt följa den gamle mästarens författarskap. Men karln har för länge sedan gått och blivit en politisk kampanjapparat.

Varje präst som tjänstgjort som jourhavande präst har tagit emot samtal från människor med självmordstankar. Samtalen är anonyma och den som ringer vet att det han eller hon berättar om sig själv stannar hos den präst som lyssnar.
Det finns praktiskt taget inte någon plats på jorden som inte direkt eller indirekt påverkas av mänskliga aktiviteter. Det sägs att vi lever i antropocen, människans epok, med minskad biodiversitet som följd.
Varför? En del tittar förskräckt när jag visar fram min hand med det lilla datorchippet som syns svagt under huden. Drygt en halv centimeter långt och en millimeter brett ligger det inkapslat strax bakom vecket mellan tummen och pekfingret.
Arkitekturen, den enda konstform som man måste vara fysiskt blind för att undkomma, är också ett av de få kulturområden där den stränga modernismen alltjämt är oinskränkt överreligion. Vid något brutalstrukturalistiskt kyrkomöte i tidernas gryning fattades ett beslut om att varje form av utsmyckning eller ornament är att betrakta som kätteri, vilket fått till konsekvens…

Varför? En del tittar förskräckt när jag visar fram min hand med det lilla datorchippet som syns svagt under huden. Drygt en halv centimeter långt och en millimeter brett ligger det inkapslat strax bakom vecket mellan tummen och pekfingret.
Döden och mänskligt förfall är frågor som inte alltid tillhör samhällsdebattens mest lättsålda. Det ligger antagligen i sakens natur: De allra flesta av oss vill inte i onödan påminnas om livets skörhet.

Oetiska forskare kommer alltid att finnas. De frodas i en miljö där skepsis och försiktighet inte ges utrymme.

Alldeles i början av sin utmärkta bok Äkta robotar härleder Linda Johansson ordet ”robot” till Karel ?C apeks märkliga pjäs Rossums Universella Robotar, en märkligt insiktsfull analys av robotikens grundläggande motivation och konsekvenser.
Det har alltid varit konstens roll att provocera och väcka anstöt. Hur ska vi kunna föra en debatt om etik och människovärde om kulturen skrubbas ren från allt anstötligt?

Ett av de mer spännande vetenskapliga rönen på senare år är upptäckten av de så kallade ”kortsovarna”. Denna lilla grupp individer – omkring 2 procent av världens befolkning – klarar sig alldeles utmärkt på bara fyra eller fem timmars sömn per dygn.

Det goda som jag vill, det gör jag inte, men det onda som jag inte vill, det gör jag.

Den platta magen blir beviset för ens moraliska resning och att man hör till de utvalda.

As health care becomes more advanced and the number of choices more numerous, the need for frank discussion between physicians and patients becomes ever greater. But the spirit of the times and politics are going in opposite directions, writes Anne Brynolf.

I takt med att vården blir mer avancerad och valmöjligheterna fler blir behovet av uppriktiga samtal mellan läkare och patienter allt större. Men tidsanda och politik går i motsatt riktning.
Vårt välstånd vilar på arbetsdelning och utbyte, som i sin tur vilar på att det finns tillit även mellan människor som inte känner varandra. Ekonomen David C Rose har skrivit en uppmärksammad bok om förutsättningarna för denna tillit.

Små företeelser väcker ofta de största och djupaste frågorna inom politisk filosofi och psykologi.