
För drygt 30 år sedan satte fastighetsmagnaten Seymour Durst upp en ”skuldklocka” på Sjätte avenyn i New York, inte långt från Times Square. Med hjälp av ett rullande räkneverk illustrerade denna National Debt Clock hur USA:s statsskuld sköt i höjden och hur mycket den motsvarade per familj.

Ibland blir det väldigt dyrt och ibland går det väldigt snett. Men utan misslyckanden, inget framåtskridande.
I temat om professionernas nedgång i marsnumret av Axess framskymtade en faktor som nog kunde belysas närmare.

Något har förändrats i vår syn på finansiell skuld. Är begreppen skuld och skyldig på väg att kopplas isär?

Om de bara inte hade haft så förbannat bråttom, tänker jag. Kanske hade det kunnat gå bättre då – eller var det dömt att gå som det gick?

Öppet för business. Foto: Wikimedia Commons. Finansinspektionens rekordbot på fyra miljarder kronor mot Swedbank skulle under normala omständigheter toppa nyhetsrapporteringen. Nu gör den inte det av uppenbara skäl. Likväl är det en av de största bankskandalerna i svensk historieskrivning vars efterspel vi nu bevittnar. Mellan åren 2014–2019 har misstänkta transaktioner till ett värde av 390…
Den ekonomiska nedgången visar att marknader inte är självreglerande utan i grunden självdestruktiva. Men i universitetslitteraturen nämns nästan ingenting om detta förhållande.
Den nuvarande krisen skiljer sig från tidigare ekonomiska nedgångar genom att den omfattar hela jordklotet. Därmed minskar möjligheten för en stark aktör att gå in och rädda situationen.
Finansmarknadens aktörer begrundar sällan sitt förflutna. Gunnar Wetterberg konstaterar att allting går igen och att dagens kris inte borde ha kommit som en överraskning – för den som studerat historien.