

”Populism” är en laddad beteckning. Vissa ser den som nedsättande, men i Frankrike börjar nu ytterpartierna själva kalla sig populister. Med stolthet.

Nice är inte bara varmt och vackert – där lever en grundläggande social institution kvar som har försvunnit från Sverige.

President Macron är isolerad och ett politiskt splittrat Frankrike blir alltmer svårstyrt. Samtidigt har den konservativa rörelsen repat mod.

Ett foto av en ung Mitterrand som tar emot en utmärkelse i Vichy under andra världskriget säger mer än tusen ord.

Franska Houlgate gick från blomstrande badort till plats för brinnande krig – en förändring som bör få oss att bli på vår vakt.

Det är inte många västländer som dras med ett nationellt trauma av samma djup som USA:s Vietnamkrig. Det går dock att argumentera för att Frankrikes förhållande till Algerietkriget mellan 1954 och 1962, som ofta beskrivs som ”Frankrikes Vietnam”, platsar på samma lista.

Det börjar bli trångt på den franska politikens elefantkyrkogård. Partier faller ihop, karriärer kraschar och osäkerheten blir snarare större än mindre på sikt.

En ung filosofilärare toppar Republikanernas lista till EU-valet. François-Xavier Bellamys konservativa framtoning lockar den höger som inte förlorats till president Macron.

I presidentvalskampanjen framstår socialisterna och den republikanska högern som uträknade i förtid. Men det finns väljargrupper som inte byter åsikt. Karin Stensdotter bjuder in oss till den traditionella högerns söndagsmiddagar.
Alla har sett bilderna från september 1940 när tyska soldater marscherar i snörräta led genom Triumfbågen i Paris. Men redan den 23 juni, bara nio dagar efter den franska huvudstadens fall, kom Hitler på besök; även detta en välregisserad tillställning.