
Idén om parallella universum har gått från spekulation till att vara en central del av modern fysik. Men multiversum verkar också skapa en teoretisk återvändsgränd.

I första kapitlet av ”Mörkret och människan. Om svarta hål och vår plats på jorden” (2024) utlovar Jonas Enander att läsaren ska få veta hur svarta hål fungerar, ”var de kommer ifrån och vilken roll de spelar i universum. Du kommer också att få veta hur astronomerna överhuvudtaget kan slå fast att svarta hål finns trots att…

Finns månen även när ingen tittar på den? Inom kvantfysiken ställs frågor om själva verkligheten – vilket självklart inte skett utan dramatik. Helena Granström recenserar en fängslande bok om kvantmekanikens framväxt.

Oppenheimer markerar ett återvändande till de lysande filmer som skapades i Hollywood under dess glansperioder, skriver Erik Hedling.

Kvantfysikens teorier är centrala på en rad områden. Ändå anses den närmast omöjlig att förstå.

När Juan Maldacena, en av den moderna fysikens klarast lysande stjärnor, en gång ombads att uttala sig om en viss tolkning av kvantmekaniken, gav han följande svar: ”När jag tänker på [den] ur ett kvantmekaniskt perspektiv, är den det mest rimliga att tro på. Men i mitt vardagliga liv tror jag inte på den.”

För den vars naturvetenskapliga studier stannade vid högstadieklassrummets skenbart ändlösa prövningar, är det kanske inte alldeles lätt att uppfatta själva fysiken som sådan som särskilt intressant och filosofiskt upphetsande. Den som tillräckligt många gånger blivit ombedd att beräkna normalkraften på ett objekt med massan m på ett plan med lutningen v kan helt enkelt inte klandras…

Vi vet mer än någonsin om universum och dess beståndsdelar. Samtidigt verkar det paradoxalt nog svårare än någonsin att förstå den värld vi lever i.

Den klassiska fysiken säger att påverkan inte kan ske på distans utan måste ske lokalt. När jag slås av värmen från solen när jag kliver utanför min dörr sker detta inte omedelbart utan först efter att solens infraröda strålning har färdats i ungefär åtta minuter för att möta min hud. Solen upplevs visserligen värma på…

Ytterst få saker är den moderna fysiken främmande. Det är svårt att tänka sig någon annan disciplin där man på samma sätt kan ägna sin karriär åt att spekulera om företeelser som dolda dimensioner, parallella universa och svårupptäckta spegelpartiklar, och samtidigt betraktas av omvärlden som en representant för förnuft och rationalitet.

I det framväxande folkhemmet fick filosoferna uppgiften att hålla rent från all metafysik.

Solen går upp i väster. De döda vaknar. Bergen rämnar och Fenrisulven kommer lös. Havet blir till blod, marken står i lågor. Ormar av järn genomkorsar landskapet, och en spindelkvinna spinner sina enorma nät över jorden.

Att populärvetenskapliga författare ger sig i kast med filosofiska frågor är inget ovanligt.

Efter att i tät följd ha förlorat två barn i så kallad plötslig spädbarnsdöd ställs en kvinna inför rätta, anklagad för mord. Den statistiska risken, menar åklagaren, för ett sådant dödsfall är i sig minimal; och för att det av ren tillfällighet skulle inträffa två gånger i samma familj är sannolikheten inte större än en…

Varför ägna sig åt naturvetenskap? I ett poddsamtal hör jag den kanadensiske fysikern och kosmologen Lee Smolin besvara frågan.
Jag är, Axess läsekrets liksom Bengt E Y Svensson, en ursäkt skyldig.
I Axess nr 9/2018 finns en recension, signerad Håkan Arvidsson, av Jim Holts bok When Einstein Walkedwith Gödel. Dessvärre innehåller artikeln ett antal sakfel och tveksamheter.
Steven Weinberg, Nobelpristagare i fysik 1979, är inte bara en av de ledande teoretiska fysikerna under andra halvan av 1900-talet. Han är också en osedvanligt produktiv och uppskattad populärvetenskaplig författare och medverkar flitigt i olika medier.

Den 14 september 2015 klockan 11.50 svensk tid klirrade det till praktiskt taget samtidigt i två enorma forskningsinstrument på 300 mils avstånd från varandra i helt olika ändar av USA. Instrumenten hade konstruerats för att påvisa gravitationsvågor.