
Uppvuxen i en sömnig och prydlig förort till Stockholm, minns jag sommarnätterna som tonåring.

Den banaliserade ondskan – en sådan svart vändning på Hannah Arendts Den banala ondskan kommer lätt för en när man tar del av det offentliga samtalet om den grasserande brottsligheten.

Jag känner en tidigare rådgivare till Centerpartiet. En man präglad av tålamod, stoisk blick på tillvaron och beundransvärd förmåga att möta samtiden med ett uppfriskande ljust sinne. Han gör sedan ett decennium andra saker. Min vän brukar säga att man ”aldrig ska bli storyn”. Det är ett gott råd. Också utanför Centerpartiet.

Den kloke Erik Helmerson på DN:s ledarredaktion skriver upprört och insiktsfullt om arbetssituationen på svenska bibliotek. Vi känner igen beskrivningarna allt för väl.


60 människor har fallit offer för dödsskjutningar i Sverige under 2022 – ett dystert rekord – och ställde det i skarp kontrast till Norges fyra, Danmarks fyra och Finlands två skjutvapendöda.

Det brutala gängvåldet fortsätter att skörda liv och sätta skräck i människor. Vad krävs för att utvecklingen ska vända?

I Graham Greenes roman Brighton Rock finns paralleller till det svenska samhällets utsatthet inför våld och otrygghet.

När vi går in i valåret 2022 fyller den stora polisreformen sju år. Om vi får tro Bibeln, följer på sju goda år sju svåra och omvänt. Svåra har ur polisiär synvinkel onekligen åren från 2015 varit.