
Det skulle bli så bra: välstånd överallt och demokrati för alla. Men välståndet visade sig ofta dyka upp någon annanstans – utan att demokratin för den sakens skull följde med.

Ledare i väst ville gärna tjäna pengar genom ökad handel med Kina. Det ansågs även leda till demokratisering – men visade sig i själva verket stärka kommunistpartiet.


Einstein hade ett foto av honom i sitt tjänsterum. Obama hade velat äta middag med honom. Minst 30 biografier har skrivits om honom enbart på engelska. En film och en opera har gjorts om hans liv. Ett verktyg han använde varje dag finns på nationsflaggan i ett av världens största länder.
I åttonde avsnittet av tv-serien Sopranos skickar man underhuggaren Christopher att köpa bullar till New Jersey-maffians eftermiddagsfika. På konditoriet blir han avsnäst av butiksbiträdet, varpå han skjuter den uppstudsige i foten. ”Ser jag ut som någon man kan köra med?” vrålar han förtvivlat. Och denna fråga är inte retorisk.
Fram till slutet av 1800-talet var ikonhandeln i Ryssland rudimentär och någon samlarmarknad fanns inte. Ikonen betraktades först och främst som ett religiöst objekt. Antika ikoner som stammade från tiden före schismen år 1666 förvarades i hemlighet av gammaltroende eller målades över av den officiella kyrkan.

I år är det 100 år sedan riksdagen fattade beslut om kvinnlig rösträtt. Svensk demokrati fyller jämnt. Ja må den leva uti hundrade år till.

Vi får snart ett samhälle utan massmedier med en gemensam verklighetsbild. Och utan ett demokratiskt kitt.