
Det skulle bli så bra: välstånd överallt och demokrati för alla. Men välståndet visade sig ofta dyka upp någon annanstans – utan att demokratin för den sakens skull följde med.

Ledare i väst ville gärna tjäna pengar genom ökad handel med Kina. Det ansågs även leda till demokratisering – men visade sig i själva verket stärka kommunistpartiet.


Mellanöstern står inte att känna igen. Alla vedertagna begrepp har ställts på huvudet sedan 2011.

Erövrarkungarna Djingis khan och Timur Lenk dominerar Mongoliets och Uzbekistans självbild. Här knådas ett nationalistiskt kitt där ett hjältemodigt förflutet sätts i centrum.
Auktoritära populistpartier till höger och vänster ingår idag i tio av EU:s regeringar. De är grenar på samma ideologiska träd.
Politiska populister likställs ofta med oansvariga och inkompetenta. Men i maktställning kan de mycket väl bli en del av det etablissemang som de tidigare protesterade emot.
Den politiska elitens rötter till sina väljare har blivit allt svagare. Opinionsbildningen sker inte längre från sändare till mottagare utan mellan olika delar av publiken som talar till varandra.
Forskning visar att väljare ofta är okunniga och irrationella. Men i en demokrati kan inte väljarna svära sig fria från ansvar.