
Det skulle bli så bra: välstånd överallt och demokrati för alla. Men välståndet visade sig ofta dyka upp någon annanstans – utan att demokratin för den sakens skull följde med.

Ledare i väst ville gärna tjäna pengar genom ökad handel med Kina. Det ansågs även leda till demokratisering – men visade sig i själva verket stärka kommunistpartiet.


Ett par av modernisten Sasja Sokolovs romaner har kommit i engelsk översättning. Sokolov är kanske Rysslands bästa nu levande författare.

Många kineser menar att det råder lagom mycket demokrati i landet. Problemet är att de inte riktigt vet vad demokrati är. Jojje Olsson diskuterar utvecklingen under senare år med utgångspunkt i ny litteratur.

Hon har kallats jetålderns Flaubert och framröstats som en av Storbritanniens främsta efterkrigsförfattare. Hon är eller har varit historiker, officer, stjärnjournalist, äventyrare, belletrist, och stadslivets benådade skildrare. Mitt i livet tog hon dessutom klivet från man till kvinna.

När Oxfam tidigare i år meddelade att åtta personer äger lika mycket som den fattigaste hälften av jordens befolkning blev reaktionen mest ett pliktskyldigt ojande. Det var bara ytterligare en påminnelse om en trend som obönhörligt fortsätter i samma riktning. Samtidigt har ojämlikhet blivit en het politisk potatis.
Att delar av den tyska högborgerligheten och den intellektuella eliten under 1900-talets första decennier fascinerades av totalitära ideologier, är ett väldokumenterat faktum. Även den tyska adeln, i likhet med spillrorna av den habsburgska aristokratin, engagerade sig på sina håll i högerradikala och fascistiska strömningar, vilket emellertid är ett något mindre kartlagt faktum.

När den arabiska våren svepte uppfattade jag, som de flesta moraliskt anständiga människor, nyheterna som goda. Demokrati i Mellanöstern tycktes inom räckhåll, och därtill mänskliga rättigheter för trakasserade minoriteter, som till exempel Egyptens kopter.