
Det skulle bli så bra: välstånd överallt och demokrati för alla. Men välståndet visade sig ofta dyka upp någon annanstans – utan att demokratin för den sakens skull följde med.

Ledare i väst ville gärna tjäna pengar genom ökad handel med Kina. Det ansågs även leda till demokratisering – men visade sig i själva verket stärka kommunistpartiet.


Högerpopulismen nöjer sig med magkänsla och enkla tumregler. Många liberaler och konservativa hänger på.

Strukturer och institutioner i all ära – historien visar gång på gång att individer spelar stor roll i ekonomiska och politiska förlopp.

Det faktum att bibliotekens historia – inte minst folkbibliotekens – ofta har skrivits ur ett inifrånperspektiv har gett genren en lätt institutionsförhärligande tendens.

Det fortsätter även i vår upplysta tid. I land efter land i Afrika tar militären regelbundet makten i ”folkets” namn och lovar val i en snar framtid. Sedan skjuts det framåt.

Kuggfråga för alla Demokrater: Vem bör komma allra först i ett historiskt porträttgalleri?

Något som både har fascinerat och förbryllat mig under den numera ganska långa period jag följt fransk politik är det här märkliga förhållandet mellan ”folk” och president.