
Det skulle bli så bra: välstånd överallt och demokrati för alla. Men välståndet visade sig ofta dyka upp någon annanstans – utan att demokratin för den sakens skull följde med.

Ledare i väst ville gärna tjäna pengar genom ökad handel med Kina. Det ansågs även leda till demokratisering – men visade sig i själva verket stärka kommunistpartiet.

Den anglosaxiska kultursektorn är marinerad i dogmatiska mångfaldskrav. Utvecklingen lär snart också nå Sverige.

I motsats till många andra EU-länder talar allt för att den tillträdande tyska regeringen (SPD, Die Grünen och FDP) kommer att driva en generösare migrations- och flyktingpolitik. Är övriga Europa redo?

Indoeuropéernas ursprung har länge debatterats. Dna-teknikens framsteg ger nya perspektiv på frågan.

Kommer landets länsstyrelser som bildades 1634 att fylla 400 år? Frågan ställs efter det att Moderaternas arbetsstämma i Helsingborg nyligen fattade beslutet att avveckla de 21 myndigheterna.

För det mesta hamnar jag på Tysklands sida när landet ifrågasätts och enbart framställs som Europas största olycka. Jag försöker hävda att landet är så mycket mer än Hitler och krigen, Preussen och riket som blev för stort för att rätt kunna hantera sin egen kraft och framgång.