
Det skulle bli så bra: välstånd överallt och demokrati för alla. Men välståndet visade sig ofta dyka upp någon annanstans – utan att demokratin för den sakens skull följde med.

Ledare i väst ville gärna tjäna pengar genom ökad handel med Kina. Det ansågs även leda till demokratisering – men visade sig i själva verket stärka kommunistpartiet.


När palestinierna säger nej både till en delning av området och till staten Israel blir konflikten i Mellanöstern svårlöslig. Donald Trumps initiativ tillför inget nytt. Bengt G Nilsson söker och finner klargörande perspektiv.

Det är en allmänt erkänd sanning att ungdom är att föredra framför ålderdom. En åldrad man är, som Yeats formulerade det (i dikten ”Sailing to Byzantium”), ”ett eländigt ting, en uppsatt sliten rock”. Så kanske mer idag än under någon annan epok i historien, inte minst i det våldsamt ålderssegregerade Sverige.

Mänskligheten har kommit så långt att vi inte längre behöver oroa oss för att naturen ska utrota oss. Vi kan göra det själva.

Poeten Fernando Pessoa skrev: ”Att vara en enda är ett fängelse.” Det fängelset undvek Beaumarchais (1732–1799), som hann med att vara i tur och ordning och ibland samtidigt urmakare, musiklärare och hovman, hemlig agent, dramatiker, vapenhandlare, redare och finansman, samt mot slutet av sitt liv förläggare (av Voltaires samlade verk).
Joseph de Maistre lär ha sagt att ”falsk fakta är som falskmynt. De präglas av lymlar – men sprids vidare av hederliga människor.” Citatet kommer till mig när jag i Axess (nr 3/2020) – i Cwejmans i övrigt utmärkta artikel – återigen läser berättelsen om hur modernistiska stadsplanerare efter kriget rev upp kompakta rutnätsstäder och…

För att befästa sin roll som världsstad måste Paris växa. Dess nya stadsplan är ett grandiost projekt med globala ambitioner.