
I äldre arkitektur ansågs en byggnads tak vara kronan på verket. I nybyggen är taket blott en teknisk nödvändighet.

I både Sverige och USA har vänstern fokuserat för mycket på att stärka svaga gruppers köpkraft och för lite på att producera vad samhället verkligen behöver.

Nya Nobelcenter är designat i enlighet med arkitekternas smak, inte allmänhetens. Men snart kan deras smakmonopol vara brutet.

Allt fler nybyggnationer görs i trä – men trots materialets stora potential är formspråket ofta påtagligt likt 1900-talets betongklossar.

Rivningshysterin under 1950–70-talen bottnade i en syn på arkitektur som satte likhetstecken mellan modernitet och modernism – till vår stora förlust.

Med postmodernismen ville man bryta modernismens hegemoni – men epoken blev blott en parantes. Blir dagens trendbrott lika kortlivat?



