
Statsindividualismen bygger på medborgarnas förmåga till personligt ansvar – något den svenska staten har underminerat i decennier.

Trots att den undergräver samhällsutvecklingen och länder globalt, var intresset svalt för korruption bland forskarna fram till nittiotalet.

Bör konservativa försöka bevara sådant som skapats av radikaler? Frågan aktualiseras i den nya antologin ”Konservatismer”, konstaterar Katarina Barrling.


Vad hände egentligen när Folkpartiet bytte skepnad till Liberalerna? Är det kanske dags för ett namnbyte igen?

Att politiker rådfrågar experter i sakfrågor kan tyckas rimligt – men problem uppstår när politiker inte längre kan ställas till svars för sin politik. I förlängningen hotar detta hela det demokratiska systemet.

Avvägda dygder ger bättre avkastning för samhället än ensidigt civilkurage. Widar Andersson kommenterar temat i Axess nummer 1/2025.


Beväpnade med nya termer kan vi bättre förstå vårt eget och våra medmänniskors agerande – som inte alltid är särskilt rationellt.

I det moderna samhället behöver man uppfinna en dygd som civilkurage för att konformismen och fegheten inte ska ta över helt.

Priset för att gå sin egen väg och hålla fast vid fakta kan vara mycket högt – inte minst inom akademin.

I Sverige finns en ytlig, instrumentell inställning till EU-medlemskapet. Några aktuella böcker kan fördjupa förståelsen, skriver Jakob Sjövall.

Slumpen styr mer än vi vill medge. Eddy Nehls har läst två lättförståeliga böcker om det svårförståeliga.

Bitvis omständlig men revisionistisk i bästa mening – Fredrik Sixtensson har läst en intressant bok om den grekiska stadsstatens historia.

Likt en kung eller en minister så kan institutioner göra mycket för ett land, men de kan inte göra allt.

”Personality. A User’s Guide” är en utmärkt bok för de intellektuellt nyfikna med trassliga äktenskap. Erik W Larsson recenserar.

Begreppet verklighetens folk möttes av en storm av fördömanden när det lanserades för femton år sedan. Idag är det politisk vardagsmat.

Under större delen av historien har vanligt folk förknippats med det enkla och tarvliga, rentav farliga. Nu är vi där igen.

En luttrad journalist går på debattkväll och slås av bristen på redaktionell självrannsakan bland sina kolleger.

Vem är och vilka värderingar har den vanligaste svensken? Det statistiska svaret är en medelålders man som gillar vindkraft.

Robert Nozicks bok Anarki, stat och utopi är ett filosofiskt storverk. Med sina tankeexperiment, spännande sidospår och tvivel även på de egna teserna bedriver den ett slags icke-tvingande filosofi, skriver Ulrik Franke.

Uppvuxen i en sömnig och prydlig förort till Stockholm, minns jag sommarnätterna som tonåring.

Det är hög tid att vi börjar ta vår nationella brist på humor på allvar. År 2040 skämtar vi utan tanke på att någon kanske blir förolämpad eller riskerar utfrysning.

Är den mänskliga faktorn enklast att förutse? Vår egen natur kan överraska, men historien är ändå den bästa läraren.

En generation som inte fötts med folkhemmet och dess idé om en solidaritet med samhället lär söka gemenskap i mindre sammanhang. Den kommer inte att se segregation som ett problem utan som en lösning.

Liberalismen drivs av självgodhet. Utbildning skapar människor med förstånd att arbeta för frihet och nytta – bildning skapar liberaler.

Pehr Granqvists dom mot akademin är hård när han skriver att ”det stora flertalet svenska akademiker” har hjälpt till med att undergräva den akademiska friheten (Axess nr 1/2024). Är han orättvis? Överdriver han?


I en ny bok jämför Arne Jarrick lagarna under olika epoker, skriver Gunnar Wetterberg.