
Statsindividualismen bygger på medborgarnas förmåga till personligt ansvar – något den svenska staten har underminerat i decennier.

Nobelstiftelsens tidigare vd Lars Heikensten skriver om såväl Macchiariniaffären som Svenska Akademiens kris i en ny bok.

Områden i 128 kommuner riskerar att utsättas för luftangrepp – men vi har bara resurser att skydda två. Luftvärnet är den svenska upprustningens blinda fläck.

Johan Wennströms bok om motståndsrörelsen under kalla kriget väcker frågan vad vi har för motsvarighet i dag.

Efter en lång karriär som jurist och ämbetsman kommer Hans-Gunnar Axberger ut med en romantrilogi om svenskt rättsliv under ett sekel. Katarina Barrling samtalar med honom om katastrofer, rättsrådsberusning och vår nationella oförmåga att lära av historien.

Stordrift inom jordbruket och tuffa generationsskiften gör att ett rikt kulturarv snart kan försvinna.

I sin bok ”Fängslade öden” skildrar Bonnie Clementsson sjutton straffångars liv och öden under tidigt 1800-tal.

I somras kom äntligen utredningen som föreslår skärpta lagar mot korruptionsbrott. Men det kommer inte att räcka. Korruptionen genomsyrar det svenska samhället.

Det ser mörkt ut för borgerligheten i alla nordiska länder. Kanske beror det på en politik som inte kopplas till människors vardagliga verklighet.

Snart strömmar anhöriga till kyrkogårdarna för att tända ett ljus under allhelgonahelgen. Men det larmas om brist på utrymme för alla som vill ha en egen gravsten.

Mycket talar för att det är nödvändigt med en nationell säkerhetsrådgivare, men hittills har det mest varit stormigt kring posten.

Konspirationsteoretiker, koranbrännare, nazister och islamister – Sakine Madon försvarar allas rätt att sjunga ut.



Vad ledde fram till migrationskrisen 2015? Thomas Gür gör en historisk genomgång av svensk invandringspolitik.

Historien om Sveriges många allierade under andra världskriget har närmast glömts bort. Att bättre minnas vad de gjorde får oss också att bättre uppskatta vår frihet.

Tidsandan, det var ju vi. Så har jag tänkt gång på gång det senaste året, när jag hört hur socialdemokrater försökt trassla sig ur sina tidigare ståndpunkter om migration, för att få börja om med en ny, fräsch trovärdighet.

Den som hävdar att Sverige är ett land där vi inte tror på auktoriteter har inte hört talas om Klimatpolitiska rådet.

De folkvalda som fattade beslut om 1970-talets nya svenska grundlag slösade inte med orden när det kom till statschefens uppgifter. Håller man sig snävt till regeringsformens bokstav består ämbetet i att bli informerad om rikets angelägenheter av statsministern, delta i konseljer vid regeringsskiften och andra tillfällen samt att vara ordförande vid utrikesnämndens sammanträden.

Per Bolund – lite grand profilerad som den sansade och eftertänksamma miljöpartismens galjonsfigur – skräder inte orden.

[J]”ag ville, jag visste, jag vet icke vad att säga, så bäst du förstår.” Raderna ur den oöverträffade pekoralisten A:lfr-d V:stl-nd i ”Å Mors dag” gjorde sig nyss påminda när jag begrundade svårigheten att ändra uppfattning. Den svenska Natodebatten hör till de frågor där så mycket personlig och politisk prestige investerats att ett sökande och…
Ledande politiker talar gärna om ”flyktingkrisen 2015” som alla invandrarrelaterade utmaningars moder och orsak. Inget kunde vara mer felaktigt.
Kommunismens brott är obestridliga. Ändå, konstaterar Valter Lundell i sin avhandling, präglas den svenska synen på dess bakomliggande orsaker av ambivalens och oenighet.
De hyperrationella och hierarkiska Moderaterna har hamnat i en politisk villervalla. Men de som skyller problemen på Fredrik Reinfeldt flyr sitt eget ansvar.