
Likriktning och ideologiska skygglappar får akademiker att blunda för potentiellt samhällsviktig forskning och undvika obekväma slutsatser.

Lagstiftning och ekonomiska styrmedel begränsar den fria forskningen. Men frågan är om akademikerna har något emot det.


Egentligen har jag bara en enda, stor fråga. Jag bestämmer mig för att vänta med den. Av hennes bok Konsten att undervisa har jag just lärt mig att erfarna lärare brukar inleda sina skriftliga prov med några korta och lätta frågor, för att värma upp eleven – en strategi som också passar utanför skolan. Filippa…

I ”Dogmerna tar över” (Axess nr 9/2021) beskriver Sten Widmalm en universitetsvärld som är alltmer fjättrad av identitetspolitik. Särskilt illa är det inom några av de samhällsvetenskapliga, humanistiska och konstnärliga disciplinerna, där akademiska institutioner förvandlats till eko-kammare. Det är framförallt Widmalms exempel på kollegialt klenmod som hemsöker mig. Jag har själv mött det.

Min prognos inför valåret kan sammanfattas i tre korta ord: mer av samma.

Det gick en susning av häpnad och genans genom folkhemmet i slutet av förra året när de tävlande i det populära teveprogrammet På spåret avslöjade en sällan skådad brist på allmänbildning.

Vi ska ha en likvärdig skola. Det är en av de där fraserna om vilka det råder total konsensus, från höger till vänster och tillbaka igen.

Flera tidningar recenserar i dag Emma Leijsnes ”I en annan klass” . Hon har följt två mellanstadieklasser där föräldrarna har helt olika genomsnittlig utbildningsnivå – lågutbildade i Malmö, högutbildade i Lund – och konstaterar att skillnaderna dem emellan är stora.