
Likriktning och ideologiska skygglappar får akademiker att blunda för potentiellt samhällsviktig forskning och undvika obekväma slutsatser.

Lagstiftning och ekonomiska styrmedel begränsar den fria forskningen. Men frågan är om akademikerna har något emot det.


Respekten för kunskaperna hos lärare, läkare och domare har länge gett dem frihet och oberoende. Statens ökade styrning och kontroll riskerar att leda till en kris för professionerna.

Två ledamöter av Kungliga Vetenskapsakademien, Lars Hultman och Christina Moberg, varnar i dag riksdagen för att svälja regeringens forskningsproposition med hull och hår.

Jag och de flesta av oss utgår nog ifrån att människor på det hela taget drivs av en vilja att göra gott. Det kanske inte blev som de tänkte, men syftet var gott.

Titta på vilken bostadsannons som helst idag: privata bibliotek, till och med enstaka bokhyllor, tycks närmast bannlysta. Men i skolan finns de väl i alla fall?

Tony Blair förkunnade på sin tid ständigt följande: ”Utbildning, utbildning, utbildning.” Kunskapsekonomin var svaret på de flesta tillväxtfrågor på 1990-talet. I Sverige byggde Göran Perssons regering högskolor av gamla regementen och politiker över hela Europa pratade om målet att hälften av eleverna i varje årskurs skulle gå vidare till universitetet. David Goodhart argumenterar i sin…

Hur står det till med diskussionsklimatet vid universiteten? Av anekdotflödet från USA och Storbritannien att döma håller läget på att bli rätt förfärligt, med snabbt sjunkande takhöjd, och det har börjat komma deprimerande exempel även från svensk akademisk miljö.