
Likriktning och ideologiska skygglappar får akademiker att blunda för potentiellt samhällsviktig forskning och undvika obekväma slutsatser.

Lagstiftning och ekonomiska styrmedel begränsar den fria forskningen. Men frågan är om akademikerna har något emot det.

Att Sverige på några decennier gick från elitutbildning till massutbildning var en av 1900-talets mest påtagliga och positiva samhällsförändringar. Nu har vi fler som doktorerar än det fanns gymnasister när jag började skolan 1956. När jag tog studenten 1968 läste 50 000 på högskola, nu är det sju gånger så många, 350 000.

I amerikansk samhällsdebatt har länge påpekats att landets elituniversitet åsiktsmässigt står till vänster. Yale, Princeton, Berkeley och så vidare har setts som fristäder för marxister och postmodernister.
Vad det är skönt att få sina förutfattade meningar bekräftade!

I den stämning av doom and gloom som råder i landet sedan den ekonomiska krisen blommade ut för fullt, och framförallt sedan terrorattentaten i början av januari, griper man i Frankrike girigt efter något som kan inge hopp och förtröstan om landets framtid.
Expanded college attendance has become the policy equivalent of Doctor Sloan’s liniment, to relieve every conceivable social ailment and, in relation to the high costs and the even bigger expectations, this is astonishingly seldom discussed. Everyone likes more education – and the more education, the better. Or is it?
More and more college students have great difficulty expressing themselves in writing. It is a result of the teaching profession being devalued and the school system being more interested in assessment than knowledge.