
Likriktning och ideologiska skygglappar får akademiker att blunda för potentiellt samhällsviktig forskning och undvika obekväma slutsatser.

Lagstiftning och ekonomiska styrmedel begränsar den fria forskningen. Men frågan är om akademikerna har något emot det.


Utbyggd högskola har blivit politikens motsvarighet till Doctor Sloan’s liniment, som ska lindra varje upptänklig samhällelig krämpa, och i förhållande till de stora kostnaderna och de ännu större förväntningarna är detta förbluffande lite diskuterat. Alla gillar mer utbildning, och ju mer utbildning, desto bättre. Eller?
George Costanza säger i ett avsnitt av Seinfeld att han önskar att han vore intresserad av amerikanska inbördeskriget.
Den akademiska professionen råder inte längre över sitt yrke. Lärarnas och forskarnas allt mer kringskurna frihet har reducerat deras auktoritet.
Högskoleretoriken är full av löften om att kunskap är framtiden i en föränderlig värld. Men ingen kan förutsäga hur utbildningsutbudet ska se ut för att motsvara behoven.
Massuniversitet med kvalitet är möjligt. Men alla nya studieplatser måste åtföljas av forskningspengar.

Sverige behöver förena den höga kvaliteten i de tidigare elitutbildningarna med de nuvarande massutbildningarna. Ett samarbete mellan Oxford och Uppsala visar hur det kan gå till.