”Invandring driver innovation och tillväxt”

Annalee Saxenians The New Argonauts beskriver hur invandrare står för en stor del av Silicon Valleys framgång och dynamik. Silicon Valley brukar förknippas med världsledande teknikbolag men boken visar att företagens, och därmed regionens vitalitet och förmåga att skapa jobb och tillväxt i hög grad drivs av de länkar till nya marknader och kunskaps- och innovationsmiljöer i Kina och Indien som dessa invandrare skapar. Invandrarna ”pendlar” mellan Silicon Valley och sina hemländer och har med sig kunskap och kontakter. Förutsättningen för att detta ”omlopp av hjärnor” (”brain circulation”) ska gynna både landet invandraren kommer ifrån och landet som tar emot hen är möjligheten att bygga upp en framgångsrik karriär i värdlandet.

Ett kanske oväntat land att hämta inspiration ifrån när det gäller integration är Tyskland. Missförstå mig inte: Tyskland har många utmaningar när det gäller till exempel främlingsfientlighet, tvivelaktiga förutsättningar för att erhålla medborgarskap, en ibland lamslående byråkrati och motstånd till förändring, samt betydande problem med jämlikhet och utanförskap. Ändå, och delvis just på grund av dessa utmaningar, kan det hämtas värdefull inspiration från Tyskland i den bemärkelsen att man på relativ kort tid har lyckats gå från en infekterad debatt om invandring till en samsyn – inte minst mellan facken och arbetsgivarna – om värdet och behovet av att attrahera utländsk arbetskraft, samt att förbättra integrationen av utlandsfödda människor. Regeringen har jobbat systematiskt, resultatinriktat och departementsövergripande med integration, och särskilt med att omvandla en restriktiv invandringspolitik till vad som idag beskrivs som en ”välkomstpolitik”.

Integration kommer att vara en av de absolut viktigaste frågorna. Sverige är idag bland de bästa länderna i världen på integration i teorin – när man tittar på regelverk – men bland de sämsta i OECD i praktiken när det gäller integration av utrikesfödda på arbetsmarknaden. Vissa hävdar att det beror på att Sverige tar emot många flyktingar, men som vi har visat i en nyligen publicerad analys (”Jakten på det nya kapitalet – Sverige i den globala konkurrensen om kompetens”) finns också en förklaring i det faktum att stora delar av samhället genomsyras av en snäv definition av kompetens och en oförmåga (eller ovilja) att attrahera, värdera och tillvarata internationell kompetens. Vi måste börja se invandrare – oavsett skälet till att de kommer hit – som en viktig tillgång för arbetsmarknaden och en drivkraft för innovation och tillväxt. Många flyktingar för med sig värdefulla färdigheter, men flera faktorer gör att de inte ges möjlighet att utveckla sin potential. Några av dessa faktorer är en fyrkantig syn på kompetens (till exempel fixering vid svenska examina eller intyg), en överbetoning av att man måste kunna svenska för att jobba i Sverige – många invandrare i Tyskland och USA lär sig språket ”på” och ”genom” jobbet – och en benägenhet att anställa människor som liknar dem som redan finns i organisationen eller företaget, för då kan man vara säker på att de ”passar in”. Den sistnämnda faktorn bortser ifrån att, även om det kan skapa friktion eller missförstånd när människor från olika bakgrund möts, så är det just i det mötet som det också finns den kanske största potentialen till förnyelse och innovation.

Den frestelse som är mest angelägen att motstå är att ge sken av att förändringar i offentliga utgifter i sig kommer att lösa våra stora utmaningar inom välfärd, vård, skola och sysselsättning. Dessa utmaningar, och lösningarna på dem, är mer komplexa än så och att försöka vinna opinion genom påståenden om att till exempel höjda anslag per automatik leder till bättre skola och vård, eller att minskade skatter i sig kommer att öka konsumtion och säkerställa välfungerande marknader skapar felaktiga förväntningar.

Sylvia Schwaag Serger är adjungerad professor i forskningspolitik vid Lunds universitet och direktör för Internationell strategi på Vinnova.