”Slå in på den tredje vägen”

Den bok jag rekommenderar till läsning i hängmattan inför valet 2014 är min egen bok Alla behövs! från 2005. Alltsedan den kom ut har de frågor som tas upp där spelat en avgörande roll i den politiska debatten.

Jag ville då peka på att arbetslöshet, arbetsmarknadsåtgärder, långa sjukskrivningar och förtidspensioneringar ökat i snabb takt sedan 1990-talskrisen. 20 procent av befolkningen 20–64 år hade inkomster från olika sociala försäkringssystem snarare än från arbete. Kostnaderna för arbetslöshet och ohälsa konkurrerade ut viktiga samhällsinvesteringar i utbildning, infrastruktur och bostäder liksom forskning och utveckling. Reaktionen från Stefans parti var då att stoppa huvudet i sanden och förneka de problem som Sverige stod inför.

Ett parti som däremot använde min skrift som plattform för sin politiska strategi var Fredriks parti. Redan då beskrev jag innehållet i denna strategi: ”Den går i stort sett ut på att göra det svårare för människor som är arbetslösa, sjuka och förtidspensionerade att klara sig på den ersättning de får. Tanken är att de ska få ökade incitament att söka arbete. Genom att sänka skatten för företagen ska fler stimuleras att starta växande företag. Genom att riva undan hinder på arbetsmarknaden ska lönerna sänkas och nya jobb skapas i skikt som tidigare definierats bort av kollektivavtalens lägstalöner.”

Efter åtta år ser vi resultatet av denna strategi. Alliansregeringen har lyckats spara pengar genom att sänka trösklarna, ersättningsnivåerna och taken i socialförsäkringarna. De som står utanför en alltmer ostrukturerad arbetsmarknad har drabbats ekonomiskt. Men fortfarande saknar 20 procent av befolkningen inkomster från arbete.

De som har arbete har gynnats av så kallade jobbskatteavdrag i fem steg men har i praktiken själva fått avstå löneutrymme för att finansiera de avtalsförsäkringar som successivt tagit över när socialförsäkringarna minskat sitt ansvar.

Fredrik brukar säga att medelklassen numera har fickorna fulla av ”hoppande femkronor” som bara väntar på att konsumeras. Men när medelklassen står där på perrongen för att ge sitt bidrag till en konsumtionsledd tillväxt upptäcker de att tågen slutat att gå, att barnen har svårare att få utbildning, jobb och bostäder och att skatteavdragen ätits upp av ökade kostnader för transporter, el och boende.

Hur gick det då med samhällsinvesteringarna? Jovisst har alliansregeringen satsat på inom-akademisk forskning, men samtidigt har de 50 största företagen minskat sin forskning i Sverige med 1 procent av BNP. I takt med att en allt större del av företagens verksamhet flyttat utomlands har andelen anställda och underleverantörer i Sverige minskat snabbt.

Investeringarna i järnväg och vägar är de näst lägsta i Europa och bostadsbyggandet det allra lägsta. Avsaknaden av stora infrastrukturprojekt i Sverige leder till att fler stora företag och innovativa entreprenörer väljer att söka sig från Sverige till länder där efterfrågan på kunskap är större. Sveriges världsmarknadsandel i exporten av varor och tjänster minskar idag snabbare än EU 15.

Allt färre har kvalificerat sig till gymnasieutbildning. På högskolorna går den första terminen åt till att läsa in de kunskaper som eleverna inte fått med sig från tidigare år. Företagen har mött allt större svårigheter att få tag i kvalificerad personal. Men så är de snabbast växande branscherna i Sverige numera kaféer, rot- och rut-tjänster där kunskapskraven är låga.

I Alla behövs! avvisade jag bestämt de vägar som S och M valde och pekade i stället på ” tredje vägens politik”. Det är en väg som bejakar det faktum att Sverige behöver anpassa sig till den globala strukturomvandlingen utan att samtidigt försämra för dem som slagits ut i denna process. Några ingredienser:

• Kunskapslyft för människor och företag.

• Utveckling av konkurrenskraftiga regioner som kan svara för näringslivets kompetensförsörjning.

• Genom att prioritera investeringar i den skuld vi har till kommande generationer i form av infrastruktur, klimat och bostäder får vi råd att göra valet att sänka skatter och att bygga vidare på välfärden.

Jan Edling är vd i analysföretaget Flexicurity.