”Sök det komplexa”

Kära statsministerkandidat! Du undrar kanske varför jag skriver till dig. Vi känner inte varandra. Vi delar inte en enda vän. Inte ens på Facebook; jag har dubbelkollat. Anledningen till att jag författar detta brev har att göra med det faktum att detta är ett speciellt år. Jag vill skicka några ord på vägen. Den här resan som du ska göra under de kommande månaderna fram till den 14 september kommer att vara utmanande. Jakten på makten är krävande.

Jag ber om ursäkt redan nu. Det här brevet kommer kanske att kännas som en hemläxa. Men jag kan garantera dig att den kommer att göra gott såväl i knoppen som i kroppen.

Jag känner inte till dina semesterplaner men du får säkert några dagar som du inte vet vad du ska göra av. Då tycker jag att du ska packa en matsäck och ställa in gps:en mot Nora, en pittoresk liten stad i Örebro län med cirka 10 000 innevånare. Väl i Nora ska du försöka övertala ditt personskydd att ge dig lite handlingsutrymme så att du kan röra dig som en alldeles vanligt hen. Du vill kunna upptäcka vardagslunk och inte dra till dig en massa blickar och uppståndelse. Jag vill gärna att du ska upptäcka att det finns stora skillnader gentemot den tillvaron som du är van vid i Stockholm och andra storstäder. Folk rör sig i en annan rytm, i ett annat tempo.

När du går runt i Nora tror jag att du kommer upptäcka att nästa ”vi-och-dom” i samhället inte går mellan människor som invandrat hit och de som är infödda. Nej, den nya sprickan i samhället går mellan dem som är bosatta i och runt storstäder och dem som är bosatta i mindre avfolkningsorter. Orter som hotas av hög arbetslöshet och sämre offentlig service när bankomater, kvartersakuter och gymnasieskolor hotas att slå igen. (Kom ihåg var du hörde det först.) När man står inför förändring till det sämre, är det svårt att se globaliseringens möjligheter. Man blir lätt skeptisk till det som uppfattas som nymodigheter – hbtq-frågor, migranter, surdegsbröd och urban odling. Den nedåtgående spiralen blir att värderingar och livsideal börjar skilja mellan stad och land. Man får svårare att förstå dem som inte är som en själv och man tänker: ”Men alla jag känner röstar och tycker som jag, det är de andra som är problemet.”

När du har åkt på din bilsemester och sen bestämmer dig för att ha några lata dagar i din trädgård har jag ett till råd. Visst är det skönt att göra ingenting, men jag tror att du är en person som har lätt för att bli uttråkad. Du vill ha omväxling. Om du känner att du behöver en kortare paus från grillning och gräsklippning, ska du öppna din dator, surfa in på ditt lokala bibliotek och låna e-boken Mitt förnamn är Ronny. Det är en självbiografisk bok av idéhistorikern Ronny Ambjörnsson som beskriver författarens uppväxt i 1940-talets Göteborg och hans klassresa.

Nu kanske du tänker att du hellre vill läsa något som är mer aktuellt och som fångar in dagens problem och utmaningar. Men jag tycker att du ska ge boken en chans eftersom det finns vissa frågor som går igen. Ibland är det enklare att blicka bakåt för att förstå nuet än att stirra sig blind på det som beskrivs som aktuella utmaningar.

När du läser kommer du förhoppningsvis att göra samma upptäckt som jag. Att Ronnys resa i 1940- och 50- talets Sverige påminner om Qaisars resa på 00-talet. Det gemensamma är frånvaron av kulturellt kapital som serveras vid föräldrarnas middagsbord. Ett kulturellt kapital som fungerar som en nyckel till att öppna dörrarna till viktiga positioner i samhället. För Ronny (och även för mig) blev högre studier lösningen. Skola och universitet berikade med ett kulturellt och socialt kapital som inte fanns i hemmet.

Debatten som rasar om vithet, svarthet och vem som är majoritet eller minoritet får oss att tro att vi står inför nya utmaningar och därför måste uppfinna nya hjul. Att vi ska fokusera på våra olikheter istället för att se det universella i människan. Kanske är det inte konstigt. Vi människor är trots allt visuella varelser. Vi har svårare att se det som är mer komplext och dolt än det vi kan uppfatta med hjälp av våra sinnen. I önskan att förstå dagens utmaningar, är det lätt att gå vilse och bli indragen i problembeskrivning som handlar om vår hudfärg och var vi är födda. Jag hoppas att du kommer att streta emot förenklingar och istället söka det komplexa.

Jag önskar dig en skön och avkopplande ledighet. Lycka till!

Qaisar Mahmood är författare och kulturarvschef på Riksantikvarieämbetet.