Finansiärer vill styra forskningen

I praktiken är gränserna flytande. Lobbyister och gräsrotsorganisationer förser politiker med råd och information baserade på fakta. Tankesmedjor av mer ideologiskt slag ligger med sin närhet till politiker nära lobbyism.
– Det beror på vårt politiska system som är poröst och svårt att kontrollera. Ingen aktör kan dominera den politiska dagordningen och det gör att marknaden för tankesmedjor är större än i andra länder. Men ibland uppstår problemet att vissa politiker och deras medarbetare inte gör skillnad mellan tankesmedjor och lobbyister.

Men tankesmedjorna har svårare att göra sig hörda. De konkurrerar om uppmärksamheten med sina idéer och forskning mot kortsiktiga och intressebaserade lösningar.
Andrew Rich, professor i statsvetenskap vid City College of New York, uttalar sig med en viss auktoritet. Hans bok Think Tanks, Public Policy, and the Politics of Expertise (2006) utgör ett standardverk om tankesmedjornas betydelse och inflytande i amerikansk politik. På frågan om hur stort inflytande tankesmedjorna egentligen har drar han lite på svaret.

– Inflytande kan uppnås på olika sätt. Brookings Institutions och Urban Institute sätter först och främst sin lit till den egna forskningen medan Heritage Foundation ägnar sig åt sammanställningar och att förse debatten med ideologisk ammunition. Dessutom varierar inflytandet från fråga till fråga. Och vi har ju väldigt många olika slags tankesmedjor.

De tycks också ha framtiden för sig. En artikel i New York Times (30/1 -08) inleds med konstaterandet att ”ekonomin kanske sackar, men Washingtons idéindustri går för högtryck”. (http://www.nytimes.com/2008/01/30/washington/30tank.html?_r=1&scp=3&sq=bumiller&st=nyt&oref=slogin).
Brookings Institution, Council on Foreign Relations och United States Institute for Peace expanderar och drar till sig mer pengar. Men de är inte ensamma. De högst
rankade tankesmedjorna, liberala, konservativa eller neutrala, har samtliga fått större budgetar.

Och, som New York Times konstaterar, de förser presidentkandidaterna med råd och medarbetare. Hillary Clinton hämtar experthjälp från Brookings Institution och Council on Foreign Relations. Barack Obama lyssnar även han på Brookings Institution men också på Center for Strategic and International Studies medan John McCain tyr sig till American Enterprise Institution.
I artikeln noteras att med pengar följer också avigsidor. Stora donatorer vill styra forskningens inriktning och innehåll. Det finns också en risk att forskningen, genom inflytandet från penningstarka intressen, blir begränsad och förlorar i kvalitet.

Detta valår finns anledning att särskilt granska de ideologiska tankesmedjorna, säger Andrew Rich. Han urskiljer olika förhållningssätt bland demokrater och republikaner.
– Den progressiva, liberala eliten är splittrad. Vissa anser att tankesmedjor ska spela en avgörande roll för att påverka politikerna medan den andra föredrar organisering och gräsrotsaktivism. Båda synsätten kan förstås vara betydelsefulla men de här två falangerna misstror ofta varandra djupt. En annan skillnad är att konservativa tankesmedjor inriktar sig på att föra fram idéer medan de liberala generellt sett är upptagna med att få demokrater att vinna val.

Tankesmedjornas storhetsroll inleddes på 1980-talet då de mångdubblades i antal, de flesta av dem konservativa. I dag finns omkring 240 tankesmedjor med en nationell dagordning i Washington. Richs bedömning är att deras tillväxt planat ut och att inflytandet håller på att minska.
Men, invänder jag, man får lätt det motsatta intrycket av New YorkTimes.
– Tankesmedjorna verkar ändå i en besvärlig miljö. Det beror, för det första, på att de blivit allt fler. En mängd experter konkurrerar med varandra på en begränsad marknad med ett begränsat antal uppgifter. För det andra är tankesmedjorna bara en av många aktörer. Däremot får pengar generellt i politiken en allt viktigare roll.
Lobbyismen stärker sin ställning ytterligare.

De forskningsanknutna tankesmedjorna där akademiker dominerar kallas ofta ”universitet utan studenter”. Men trots att de är betydligt mer inflytelserika än universiteten ignoreras de av den vetenskapliga världen. Andrew Rich har två förklaringar.
– Den samhällsvetenskapliga forskningen är ofta helt teoretiskt inriktad med liten relevans för den offentliga debatten. Vad jag vet existerar bara ett fåtal samarbeten mellan tankesmedjor och universitet inom samhällsvetenskapen.

Mats Wiklund