De goda intentionernas återvändsgränd

goda avsikter är inte alltid förenat med goda resultat. Om något bevisar denna tes är det kampen mot rasism och diskriminering. Det är sällan något fel på intentionerna. ”Alla levande varelser är på jakt efter en bättre värld”, skrev Karl Popper i en av sina sista böcker. Men goda intentioner räcker inte. Därför måste de antaganden som görs om rasismen och de faktiska konsekvenserna skärskådas.

I denna Dossier kritiserar tre skribenter från olika perspektiv de gängse uppfattningarna om vad som borde göras. Ingen av dem förnekar förekomsten av bigotta och intoleranta åsikter, tvärtom, men de undersöker om våra mål är förenliga med våra medel. Tre ämnen behandlas: minoriteters interaktion med majoritetssamhället, den positiva särbehandlingen och diskrimineringens natur.

Juristen Richard Thompson Ford visar att det finns en motsägelse inbyggd i omtanken om minoriteter i samhället. Han varnar för den intolerans som kan uppstå inom minoritetsgrupper mot dem som väljer att följa majoritetssamhällets normer och levnadsmönster. Enligt Thompson Ford måste det existera en balans mellan värnandet om minoriteters rättigheter och möjligheterna att bli en del av majoritetssamhället.

Ekonomen Walter E Williams är inne på ett annat spår. Han drar slutsatsen att diskriminering är en konsekvens av ofullständig information i mänskliga beslutsprocesser. Vi gör alla diskriminerande bedömningar baserade på fördomar. Skillnaden mellan bedömningarna, hävdar Williams, är att vissa anses moraliskt förkastliga medan andra accepteras. Det centrala är enligt Williams hur vi hanterar skadeverkningarna av diskrimineringen. Hans slutsats är att kostnader på arbetsmarknaden för arbetsgivare bidrar till att upprätthålla diskriminerande praktiker då dessa görs till ”billiga” alternativ för presumtiva arbetsgivare.

Till sist erbjuds en överblick kring den positiva särbehandlingen globalt. Ekonomen Thomas Sowell analyserar den utbredda övertron på kvotering och dess anspråk på att lösa ojämlikheter. Sowell menar istället att kvoteringen riskerar att skapa nya problem och motsättningar. Hans exempel från Indien, Malaysia och Sri Lanka sätter kvoteringsivern i ett nytt perspektiv. Om botemedlet mot ojämlikheter mellan etniska grupper snarare förvärrar än löser problemen, ska man då fortsätta att kräva kvotering baserad på grupptillhörighet?

Politik som försöker motverka rasism riskerar att förstärka rasistiska synsätt. Detta kan knappast ha varit avsikten, men visar på det inneboende problemet med många lösningar som lägger sig alltför nära problemets tankefigurer.

I många avseenden är diskussionen om rasism och diskriminering i Sverige en spegling av den amerikanska debatten. Trots att våra samhällen ser mycket olika ut är problemen ofta likartade. Men insikten måste troligtvis kompletteras med en förståelse för USA:s misslyckanden att motarbeta segregation och rasism. Ibland kan nämligen den politik som syftar till att åtgärda ett problem i själva verket förvärra situationen.