Samhälle

Vänstern krisar i väst

Så sent som under själva valnatten, när rösträkningen redan började peka på att Donald Trump skulle vinna valet, ställde många journalister frågan om Republikanska partiets förmenta kris.

Lars Trägårdh

Gästprofessor i historia vid Uppsala universitet.

Så var till exempel fallet i SVT:s valvaka där jag själv befann mig den ödesmättade kvällen den 8 november 2016. Tanken var att partiet var djupt splittrat efter att en rad tunga republikanska ledare tydligt tagit avstånd från Trump.

Idag framstår denna oro som aningen malplacerad. Istället har Republikanerna tonat fram som det ”nya arbetarpartiet” som lyckats lyssna och tala till miljontals arbetar- och medelklassamerikaner och dess oro i en tid då den amerikanska drömmen för många tycks glida dem ur händerna. Visserligen kritiseras partiet och Trump från vänstersidan för att ha spelar ras- och genuskortet – man betonar gärna att det handlar om den vita, manliga arbetarklassen. Men även om denna så kallade ”white-lash” kanske spelar en roll kvarstår kalla fakta: Demokraterna har gradvis ända sedan Franklin Roosevelts tid förlorat sitt tidigare massiva stöd från denna stora grupp medborgare.

Istället för att fokusera på ekonomisk politik har Demokraterna valt att satsa på den demografiska trend som tycktes vara till deras fördel. Kvinnor, unga människor och minoriteter som i högre grad röstade på dem var också de som växte snabbast. Dessutom kom Demokraterna att alltmer att förknippas med de välmående eliterna i de stora kuststäderna; de som kombinerade liberala sociala värderingar med en stor acceptans av det moderna, globala marknadssamhällets spelregler: moraliserande globalister som såg ner på vanligt folk som trodde på Gud och Amerika.

I förlängningen ledde detta till att partiet med Obama och Clinton i spetsen kom att bekymra sig mer för transsexuellas rätt att fritt välja toaletter än att skipa rättvisa efter bank- och finanskrisen 2008. Historiker kommer i framtiden med stor säkerhet att med viss förundran ställa frågan om varför Obama inte förde en mer aggressiv politik mot dem som var ansvariga för finanskrisen. Givet att så många vanliga amerikaner förlorade sina hem och sina jobb, hur var det möjligt att man räddade banker och finansinstitut med skattepengar? Att man lät principen ”privatisera vinsterna, nationalisera förlusterna” gå före kampen att straffa de skyldiga?

Demokraternas problem är ett av många symtom på vänsterns kris i västvärlden. En vänster som tappat sikte för nationalstaten och medborgarskapets primat i den demokratiska politiken. Som tycks var fast besluten att begå samma misstag som Marx och det sena 1800-talets internationalister. Att den nu med lidelse talar om högerpopulism, främlingsfientlighet och rasism är illavarslande. Snarare bör man fundera på varför man valt att ge walk-over i kampen om de väljare som tidigare röstade för dem. Snart har vi val i Frankrike där Marine Le Pen hägrar som en möjlig ny president. Hennes parti, Nationella fronten, började växa genom att attrahera arbetare som tidigare röstade för det numera avsomnade kommunistpartiet.

Axess Digital för 59 kr/mån

Allt innehåll. Alltid nära till hands.

  • Full tillgång till allt innehåll på axess.se.
  • Tillgång till vårt magasinarkiv
  • Nyhetsbrev direkt till din inbox
Se alla våra erbjudanden

Publicerad:

Uppdaterad:

  • Essä

    Harvards förfall började redan på nittiotalet

    Lars Trägårdh

  • Fördjupning

    Drömmen om Amerika

    Lars Trägårdh

  • Essä

    Inga kompromisser

    Lars Trägårdh

  • Recension

    Nog finns svensk kultur

    Lars Trägårdh

  • Samhälle

    Vänstern krisar i väst

    Lars Trägårdh

  • Tema

    Do Not Deny the Nation

    Lars Trägårdh

Läs vidare inom Samhälle