Myten om skogen

Familjen von Hallwyls arvegods bestod av skogsegendomar i Dalarna, Härjedalen, Jämtland och Hälsinglands flesta socknar. I kolmilor och sågverk längs med Östersjökusten omvandlades sedan skogens trä till exportprodukter.

Och industrin skapade långt fler förmögenheter än den som lades i palatset och konstsamlingen på Hamngatans nummer fyra. När skogen blev värdefull blev Sverige rikt.

Idag är det dock få av de förbipasserande som ser trävarorna bakom palatset – en del har inte ens en koppling till skog.

På en av Kungliga Skogs- och lantbruksakademiens sammankomster under förra hösten presenterades en undersökning om allmänhetens inställning till skog gjord av Svensk skogskommunikation. En av slutsatserna var att skog inte längre upplevs som relevant för boende i tätorter. Av storstädernas unga i åldern 20–25 år kunde många inte ens definiera en skog.

På ett sätt är utveckling förståelig. Allt fler lever hela sitt liv i städer långt ifrån myrmarker, en utveckling som förstärks av urbaniseringen. Invandring från länder med helt andra landskap än Sveriges gör älgens domäner till främmande platser.

Men en förvånande slutsats som presenterades var att många inte gjorde kopplingen mellan skog, miljö och klimat. Detta samtidigt som skogarna sågs som platser för promenad och rekreation.

Att det går att vandra under trädkronorna utan att göra direkta kopplingar till miljö och klimat tyder på att vi lever allt mindre med naturen. Istället lever vi med idén om naturen. Kunskaper ersätts av föreställningar. Erfarenheter av myter. Kanske är det också en anledning till att hela landskapet förändras.

Myten om urskogen gör att arealen skogsmark som kan brukas minskar för varje år. Staten skyddar allt mer skog för naturvård vilket leder till att träden inte får huggas ner. Hittills är en landyta långt större än Danmarks skyddad i Sverige, varav en betydande del är skog. Detta trots att växande skogar binder koldioxid, något som döda inte gör. Om träden avverkas och virket används till exempelvis husbyggen fortsätter koldioxiden att ligga lagrad under produkternas hela livslängd.

Även föreställningen att betesdjur är de värsta miljöbovarna påverkar landskapet. Ängs- och hagmarker som står för den rikaste floran och faunan i hela den svenska naturen växer igen när de inte längre betas av bondens djur. Viktiga natur- och kulturhistoriska platser dör med de tusentals rödlistade arter som lever där.

Runt städer särskilt i södra Sverige tar istället den romantiserade berättelsen om storstäder över åkermarken. Bostäder, logistikanläggningar och shoppingcentrum går fram som erövrare över jorden där tidigare generationer plockat sten. Kommuner med tillväxtambitioner asfalterar några av de bästa åkermarkerna i Europa.

Där är vi idag – det är inte längre skogen som bygger palatsen i den största staden. Nu är det skogen, hagen och åkern som huggs till för att passa en urbaniserad befolknings myter och föreställningarna om naturen.

Och den här gången blir inte resultatet lika praktfullt som Hallwylska på Hamngatan.