Riddaren i våra drömmar

Riddaren är en arketypisk rollfigur i det kollektiva undermedvetna och dyker ständigt upp i populärkulturen och i tolkningar av verkliga händelser.

Cowboyen, James Bond och den ensamme snuten som tar strid mot brottssyndikat är allihop varianter av den klassiske riddaren. Tv-serierna The Equalizeroch Kung Fu-legenden hör till mina favoriter i genren. De sändes framåt småtimmarna på svensk TV under 1990-talet, och de flesta avsnitt följde exakt samma mönster. En sympatisk människa råkar illa ut och hotas av skoningslösa skurkar. Då kopplas hjälten in, en pensionerad underrättelseagent i The Equalizer och en före detta Shaolin-munk i Kung Fu-legenden. Skurkarna får en varning, men de skrattar bara åt den skenbart beskedlige hjälten – ända tills denne tar fram sina dolda stridsförmågor och besegrar dem totalt.

Denna enkla intrig är alltid lika tillfredställande. Man kan identifiera sig med de utsatta, roat följa hur skurkarna underskattar sin motståndare och sedan njuta av att se hur de plattas till och offren får sin upprättelse.

i verkligheten är det så klart inte lika förutsägbart. Alltför ofta är det skurkarna som segrar och de sympatiska som plattas till. Men det är just ur sådana upplevelser som riddardrömmen hämtar sin näring. Så länge det finns ondska i världen kommer de drabbade att drömma om en stark och godhjärtad räddare i nöden.

Edward Snowden är i sin ensamma kamp mot övervakningssamhället något av en riddare för många människor. Dessvärre kanske han bäst illustrerar den dråpliga riddarvarianten Don Quijote. Inte därför att Snowden skulle kämpa mot väderkvarnar, utan därför att de ideal han försvarar är akut utrotningshotade och snart riskerar att framstå som hopplöst omoderna.

Kvinnliga riddargestalter är mindre vanliga men minst lika anslående. Ett exempel ur verkligheten är tonårsflickan Jeanne d’Arc, den medeltida härföraren som numera återfinns som helgonstaty i full riddarmundering i var och varannan fransk kyrka. Ett aktuellt exempel i fiktionen är Lisbeth Salander, hjältinnan i Stieg Larssons Millennium-trilogi. Med hjälp av sin obändiga viljestyrka och närmast övermänskliga intelligens tar hon sig ur de värsta knipor och krossar bovar på löpande band. I Sagan om ringen nedkämpas de svarta riddarnas ledare av den olyckligt förälskade och därför dödsföraktande sköldmön Éowyn. Möjligen blir historien aningen jolmig när Éowyn senare gifter sig och finner lyckan i husliga göromål, vilket fler än en feminist har påpekat. Ett annat sätt att se på saken är att även manliga riddare kunde må bra av att domesticeras efter slutfört uppdrag.

alla grips inte lika starkt av drömmen om riddaren. En del tycker bara att den är löjlig eftersom de är starka nog att försvara sig själva. Men de har missförstått saken. Det är just de starka som kan se till att riddaren blir något mer än en fåfäng dröm. Det är de som kan göra en egen insats för att försvara de värnlösa – även om det medför risker, och även om de skulle tvingas göra det på egen hand.