Rapport från en äldreomsorg

”Jag kommer aldrig att sätta dig på ett boende med så dåligt bemötande när du blir gammal!” deklarerade min tonåring med emfas i somras. Välsignade lilla hjärtegull, tänkte jag i mitt stilla sinne. Högt sade jag: ”Här, ta mer mat. Behöver du något förresten? Swish?”

Varje år erbjuder Stockholms stad feriejobb till ungdomar mellan 16–19 år. För två år sedan utvärderade IFAU (Institutet för arbetsmarknadspolitik- och utbildningspolitisk utvärdering) satsningen och kom pikant nog fram till att den saknade positiva effekter. För unga manliga sommarjobbare med relativt stark socioekonomisk bakgrund var den rentav ogynnsam. Trots denna sågning utökade Stockholm i år antalet feriejobb till 11 500 platser, och lade ytterligare 10 miljoner ovanpå de tidigare 100.

Skattemedel i sjön, om man ser till IFAU:s utvärdering. Med det sagt är vissa effekter förstås inte så enkelt mätbara. En sådan kan vara att tonåringar med sina ofärdiga hjärnor hålls sysselsatta och inte kan ställa till med (för samhället kostsamt) ofog. En annan positiv effekt är att en del av de kommunala feriejobben handlar om att möta och umgås med gamla människor. Unga idag träffar den äldre generationen alldeles för sällan i sin vardag. Segregationen i vårt samhälle mellan olika åldrar är nog minst lika djup som den mellan olika etniciteter.

Som antyddes inledningsvis fick jag alltså under några veckor i somras dagliga rapporter från ett kommunalt äldreboende. Det var inte så upplyftande. Ett par av de fast anställda, som varit på äldreboendet i många år, tycks ha skällt på de gamla, bossat över dem, skrattat åt dem och struntat i deras behov om de exempelvis krockade med personalens fikapaus. En dam blev matad i så rask takt att hon knappt hann svälja. En anställd var jämt ilsken och stressad och en annan hade så kraftig brytning att det var omöjligt för de gamla att begripa vad hon sade.

Jämför man detta med ett annat, alldeles förträffligt, äldreboende jag har insyn i genom en anhörig, så är skillnaden enorm. Självklart finns även mycket bra äldreomsorg, men lägstanivån är för låg. Med tanke på att över 20 procent av befolkningen är 65 år eller äldre – och på att alla som har lyckan att leva länge förr eller senare kan komma att bli beroende av omsorg – är det förbluffande att frågan inte var större i valrörelsen.

Förutom den självklara rätten till ett bra bemötande, omtanke och god omvårdnad (liksom att på ålderns höst få äta kött utan att ta hänsyn till klimatet) – så borde om inte annat de riktigt stora skandalerna ha blivit en tung valfråga. De senaste årens uppmärksammade fall av sexuella övergrepp, då dementa blivit våldtagna eller tafsade på av personal inom hemtjänst och på boenden över hela landet, är ett gravt underbetyg till hela vårt samhälle.

Enligt siffror från Brå i juni har antalet kvinnor över 65 år som är målsägande i ett våldtäktsmål ökat med 78 procent de senaste två åren, och i mål med sexualbrott i allmänhet med 58 procent. Detta borde väcka betydligt mer debatt.

I juni fick också Beatrice Ask uppdraget att leda en statlig utredning som nästa år ska föreslå lagändringar så att äldre ska kunna välja om de vill ha manlig eller kvinnlig personal vid exempelvis intimhygien. En självklar reform som borde ha gjorts för länge sedan. Gärningsmännen har i alla kända fall varit män, och individer från länder som Irak, Somalia och Syrien har varit överrepresenterade bland dem. Beror det på att det främst är invandrare som arbetar inom vården eller kan även kulturmönster spela en roll? Inget av de nämnda länderna utmärkter sig som bekant för sin jämställdhet och respekt för kvinnors rättigheter. Den frågan skulle kunna undersökas av våra statsvetare. Emellertid finns, som Bo Rothstein nyligen konstaterade i Axess (nr 4/2026), en tendens inom akademin att undvika studiet av ämnen som kan bli politiskt känsliga.

Kanske borde man helt enkelt göra som drottning Kristina: flytta utomlands när man går i pension. I år är det 400 år sedan hon föddes, denna egensinniga regent som kallades kung, var misogyn och satte fart på svenskt kulturliv. Vi firar såklart Axessmässigt, med djuplodande essäer om hennes liv och samtid.