Krönika

Pontus Herin

Tre små ord

Trots de svenska partiledarnas desperata försök att hålla liv i vänster-högerskalan är det nya skalor som bättre beskriver konflikterna i det nya politiska landskapet som växer fram. Gal/Tan-skalan är den mest använda.

Pontus Herin

Ekonomijournalist.

Detta är en kommenterande text. Skribenten svarar för analys och ställningstaganden i texten.

Som alla endimensionella skalor har den begränsningar, vilket ofta påpekas. Mer anmärkningsvärt är att se hur denna skala i debatten slentrianmässigt beskrivs som det goda mot det onda.

Gal står för Grönt, Alternativt, Liberalt. Fina ord alla tre, vem säger sig inte vara för en bättre miljö och ett öppet, tolerant samhälle? Tan däremot, verkar väcka associationer till stöveltramp, flaggviftande och till och med fascism. T:et står för Traditionellt – tänk häxbränningar, asatro och andra svenska traditioner vars enda funktion är att få nya svenskar att känna sig exkluderade. Auktoritär – tänk skrikande majorer och Stig Järrel i rollen som sadistisk magister i filmen Hets. Nationalistisk – tänk landsgränser som ju är själva roten till alla krig, det vet ju alla!

Vad som missas är att motsättningarna mellan Gal- och Tan-förespråkarna mindre handlar om hur det goda samhället ska se ut utan mer om vägen dit. Där Tan-sidan menar att just ordning, lagar, nationella gränser är själva förutsättningen för ett grönt, liberalt och tolerant samhälle.

Traditioner är inte exkluderande utan fungerar tvärtom som en utmärkt väg mot just gemenskap. När jag bodde i USA som tonåring kände jag ofta hur amerikaner med stolthet ville berätta om sina traditioner och högtider. Det fick mig att känna mig välkommen och som delaktig i en större gemenskap.

Auktoritär är inte, vilket många hävdar, motsatsen till demokratisk utan den andra sidan av anarki eller kaos. Att kunna lita på att lagar upprätthålls och att ett kriminellt beteende får konsekvenser är en grundbult för ett fungerande samhälle. En viss auktoritet krävs alltså för att kvinnor ska våga klä sig hur de vill och för att människor ska våga gå på konserter eller fotbollsmatcher – för att ta några aktuella exempel.

Nationalistiskt har i många kretsar blivit ett skällsord, trots att nationalstaten med dess gränser är en garanti för demokrati, fungerande institutioner och därmed även för individuell frihet. Alternativet är en helt godtycklig samhällsordning där klaner och etnicitet riskerar att spela stor roll och där de starkaste vinner. I en nationalstat är det medborgarskapet som räknas, inte etnicitet eller kultur – vilket råkar vara de allra största orsakerna till krig och misär.

Att partier som står på den ”Tan-iga” sidan vinner mark i just Sverige kan också förklaras av pendelteorin. När pendeln svängt för långt åt ena sidan känner många ett behov av att snabbt och kraftigt svänga tillbaka den för att till slut hamna någonstans i mitten. Sverige har på många sätt blivit ett extremt land, även i västvärlden, baserat på dessa laddade bokstäver. Svenska traditioner har i många kretsar blivit ett skällsord och något som ska tonas ned. Så kallade auktoritära element har i decennier fått stryka på foten vilket vi till exempel ser i lärarnas roll, det anorektiska polisväsendet och de svenska straffskalorna. Vad gäller nationalism räcker det med att titta på hur diskussionen går i våra nordiska grannländer för att förstå hur extremt Sverige är i vår iver att raljera över nationsgränser och nationalstatens betydelse.

Axess Digital för 59 kr/mån

Allt innehåll. Alltid nära till hands.

  • Full tillgång till allt innehåll på axess.se.
  • Tillgång till vårt magasinarkiv
  • Nyhetsbrev direkt till din inbox
Se alla våra erbjudanden

Publicerad:

Uppdaterad:

  • Tema

    Vi har en plikt att hoppas

    Pontus Herin

  • Recension

    Originalet som byggde Stockholm

    Pontus Herin

  • Krönika

    Pontus Herin

    Tre små ord

Läs vidare inom Krönika