Samhälle

Titelpersonens betydelse

En del klassiska romaner har abstrakta namn som Krig och fred, Brott och straff, Och solen har sin gång och Strändernas svall. Andra har fått namn efter sin huvudperson, som Oliver Twist och Anna Karenina.

David Andersson

Författare och redaktör i Axess.

Kanske är den senare typen mindre vanlig idag. Läsvärda svenska romaner från 2010-talet heter sådant som Grand final i skojarbranschen, Twist, Finna sig och Egenmäktigt förfarande.

Om en författare eller regissör väljer att ge sitt verk namn efter en av dess gestalter kan man fundera på om denne verkligen är så central. Att doktor Glas fått ge namn åt Söderbergs roman är rimligt. Vi får läsa hans dagbok och det är han som begår det mord som handlingen kretsar kring. Men är det inte lady Macbeth, snarare än sin make, som för handlingen framåt i Shakespeares pjäs? I François Truffauts film Jules och Jim skildras ett triangeldrama. Kanske är den tredje personen, Catherine, egentligen viktigast. Och är inte Karl-Artur Ekenstedt huvudpersonen i Selma Lagerlöfs romaner Charlotte Löwensköld och Anna Swärd? Är Fanny verkligen så central i Ingmar Bergmans Fanny och Alexander?

James Joyces Odysseus/Ulysses har namn efter en gestalt som inte förekommer i romanen, men författaren visar därmed på likheten med Homeros epos. I Hitchcocks Rebecca (som bygger på en roman av Daphne du Maurier) får vi inte se titelpersonen, hon är redan död när filmen börjar. Men hon fortsätter ändå att i högsta grad påverka skeendet, varför titeln känns naturlig.

Don Quijote är självklart central i Cervantes roman. Men är inte även Sancho Panza avgörande för handlingen? Borde inte också han fått plats i titeln? Å andra sidan är han utan tvivel mindre originell än sin herre.

I Woody Allens film Annie Hall är väl huvudpersonen egentligen Allens egen gestalt, Alvy Singer. Vi får inte bara följa hans trassliga relation till Hall (spelad och inspirerad av Diane Keaton), vi får även återblickar på hans barndom och tidigare förhållanden. Men titeln behöver inte ange vem som förekommer mest i verket. Den kan vara ett uttryck för sympati.

Willy Kyrklund var ovanligt explicit på den punkten. I början på en av sina böcker skriver han: ”Denna berättelse skall handla om Solange och Hugo. Den bär fördenskull icke bägges namn – Solange och Hugo. Den bär endast den älskades namn: Solange.”

Just nu! Axess Digital för 39 kr i 3 månader

Därefter 59 kr/månaden.

  • Full tillgång till allt innehåll på axess.se.
  • Här är en till fördel
  • Här är en annan fördel med att bli prenumerant
Se alla våra erbjudanden

Publicerad:

Uppdaterad:

  • Kultur

    Charlie Chaplin är ännu oöverträffad

    David Andersson

  • Kultur

    Byrålådor med gammalt krafs

    David Andersson

  • Kultur

    Slumpens betydelse

    David Andersson

  • Recension

    Brödskrivandets betydelse

    David Andersson

  • Kultur

    Det Myrdalska släktdramat

    David Andersson

  • Kultur

    Diktverken tappas bort

    David Andersson

Läs vidare inom Samhälle