
Carl Michael Bellman, Selma Lagerlöf och Fritiof Nilsson Piratens författarskap hör till skilda tidsåldrar och genrer, men de har någonting gemensamt – alla tre innehåller rejäl manlig fylla.

I nationalskalden Verner von Heidenstams lyriska debut ”Vallfart och vandringsår” (1888) är nästan varje dikt ett nålstick mot Sverige.

Ett allkonstverk med kärleksintriger och konspirationer av Almqvist, en fest i vinguden Bacchus tempel av Bellman och anfadern Hamiltons lekfulla trollverser livar upp en svensk litteraturkanon.

Låt oss inte glömma de verk och författare som aldrig nådde fram – de som vistas i skuggorna och arkiven.

En svensk kanon är inte fullständig utan Tove Janssons ”Pappan och havet”.

Lars Norén skrev för evigheten och lämnar ingen oberörd. Hans författarskap säger mycket om Sverige som vi tidigare inte förstod.