Nobelkonspirationen

Det handlar om Martin Karplus, Michael Levitt och Arieh Warshel i kemi, James E. Rothman och Randy W. Schekman i medicin och François Englert i fysik.

Den högerextrema nättidningen Nationell nu förklarar: ”Judarna nätverkar inom sin etnicitet och ställer in sig hos den liberala Nobelkommittén, och detta ger dem så många Nobelpris. Överrepresentationen av judiska Nobelpristagare syns framför allt efter andra världskriget, ett krig som judar var med och startade och dessvärre vann, varefter de kunde forma västvärlden på judiskt manér.”

Ahmed Rami på Radio Islam, liksom andra islamitiska sajter, hävdar att ”judarna delar ut priser till sina egna” och man skyller på ”den sionistinfluerade Svenska Akademiens manipulationer och de ekonomiskt övermäktiga sionistiska organisationernas inflytande över Nobelstiftelsen”.

I ett långt studiosamtal på tevestationen al-Jazeera förklarar Samir Ubeid, som presenteras som ”en irakisk forskare bosatt i Europa”, att fördelningen av Nobelpriser är orättvis: ”Det finns ju bara 15 miljoner judar utspridda i hela världen och 380 miljoner araber. Detta är rasism!” Han hamnar snabbt i det klassiska spåret om judar som har instiftat Nobelpriset för sina egna syften och styr valet av pristagare; liksom förstås ”kontrollerar alla medier, inklusive Hollywood”.

Programledaren i al-Jazeera försöker förgäves förklara att fixeringen vid konspirationstänkande gör det omöjligt att se vilka faktorer som förhindrar utvecklingen i arabvärlden. Och att vetenskaplig kreativitet gror i samhällen som kännetecknas av frihet och demokrati – och det är långt ifrån verkligheten i Mellanöstern. Det hjälper inte. ”Varför har priset genom åren gått till 167 judar, men endast till fyra araber? Och dessa araber är alla kättare som förrått islam!”, ropar Samir Ubeid rakt in i kameran.

Hemligheten bakom de många judiska Nobelpristagarnas framgångar är varken konspirationer eller gudomliga ingripanden. Det handlar istället om sambandet mellan tankens frihet och samhällets utveckling, mellan bejakandet av tvivel och kreativitet, förkastandet av dogmer och öppenhet för möten mellan olika kulturer.