Kyrkans flagga vajar rödgrön

Att komma till rätta med fattigdom, hunger och elände är förvisso ett imperativ för mänskligheten. Men Agenda 2030 har ett politiskt ärende bestående av totalitära drömmar om världsrevolution. Kommunistiska Kina har särskilt tagit åt sig äran för masterplanen och säger sig ha spelat en avgörande roll i utformandet. Det märks. Agenda 2030 är en planekonomisk vision om kontrollen över världens produktion och konsumtion och om ett FN med överstatliga befogenheter vad gäller länders skatteregler och finansiella politik. En totalitär, överstatlig framtid kodad med orden ”hållbarhet” och ”fred” således.

Den rödgröna svenska regeringen har givetvis tagit i från tårna och upp till skyarna när det gäller att försöka implementera och indoktrinera kring Agenda 2030. En regeringsdelegation för genomförandet är på plats. I kommuners skolprogram kan man hitta Agenda 2030 som ett mål att arbeta för. Det ska börjas i tid. 65 myndigheter gavs tidigt i uppgift att redovisa hur de ska göra verklighet av den planekonomiska visionen om en värld i vilken allt tillhör alla och där staters suveränitet är ett minne blott. Myndigheterna själva menade dock att de inte riktigt kunde hitta kopplingen mellan deras verksamhet och agendans alla mål och delmål. Annorlunda uttryckt: i mötet med verkligheten löses revolutionsdrömmar upp.

När det är revolution på gång behöver man aldrig lyfta på särskilt många stenar innan en specifik aktör återfinns: Svenska kyrkan. Sveriges största trossamfund, med närmare sex miljoner medlemmar och med avsevärda ekonomiska muskler, ser sig som en viktig aktör i genomförandet av Agenda 2030. Missionsivern har bland annat resulterat i en tre minuter lång animerad film om transformationens mirakel. Filmen, som ligger på sajten Youtube och går i grönt, för tankarna till informationsfilmerna som sändes i SVT:s Anslagstavlan på 1970-talet. Givetvis innehåller den en kvinnlig biskop (företrädare för andra religioner är dock män), en prideflagga och människor i olika kulörer. De animerade personerna har konstruerats för att representera den heliga identitetspolitiska mångfalden.

Ett slags crescendo i filmen uppträder då människorna håller varandra i hand och ropar ”hurra!” när den smöriga speakerrösten meddelar att kristen tro betyder alla människors lika värde. ”De olika målen hör ihop, precis som du och jag hör ihop”, fortsätter rösten. Det är svårt att avgöra vem som är målgrupp för filmen. Förskolebarn? Det ska som sagt börjas i tid.

Kyrkan har alltid arbetat med de mål som finns i Agenda 2030, får vi veta. Vidare förkunnas att fred och jämställdhet inte är möjliga utan religionernas medverkan. Vän av ordning kan förstås invända att det där sannerligen är stora anspråk samt vara trist nog att ställa sanningsfrågan.

Sveriges regering har utlovat att Agenda 2030 ska genomsyra all politik, fortsätter Svenska kyrkan och lovar trohet och bistånd i detta politiska arbete. Det finns anledning att hålla utkik efter Svenska kyrkans fortsatta agerande under valåret. Svenska kyrkans flagga är i själva verket inte den gula och röda som vajar utanför våra domkyrkor, utan en rödgrön. Under paroller som ”alla människors lika värde”, ”hållbarhet” och ”fred” kommer kyrkan att göra sig till en del av den rödgröna valrörelsen. Med nödtorftigt ditklistrade markörer från trons område, som ”skapelsen” och någon gång, bevars, ”Gud” eller ”Jesus” (inte ”Kristus”, det skulle bli en för tydlig bekännelse och utsaga om Guds väsen).

Att detta kyrkliga dagspolitiserande skapar massutträden och väcker stark kritik i breda lager brukar kyrkoledningen, numera med tidigare LO-basen Wanja Lundby Wedin och atei(s)ten Margareta Winberg långt in i den kyrkliga maktens korridorer, strunta i. För så länge kapitalet räcker och medlemsavgifterna fortsätter att ticka in har man en plan för kyrkan, Sverige och världen. En masterplan.