Att förklara en massmördare

Terrorism är alltid svårförutsägbar. Den är lika vidrig och chockartad vid varje tillfälle. Det kraftiga sprängdådet i hjärtat av norska regeringskansliet kombinerat med massakern av försvarslösa ungdomar på Utöya var särskilt monstruös: en feg våldshandling av en islamofobisk terrorist, en massmördare med en skev världsbild och tydliga personlighetsstörningar. Även om de allra flesta terrorister klassas som psykologiskt normala, måste Anders Behring Breivik vara en av historiens mest onormala terrorister. Hans försvarsadvokat beskrev honom dagarna efter häktningen som en person med ”väldigt, väldigt” annorlunda verklighetsuppfattning än oss andra. Men Breivik är också en illusionist som väver samman fantasi och verklighet.

Till exempel kördes Breivik till Oslos universitetssjukhus dagen före hans häktningsförhandling vid Oslo tingsrätt för att röntgas, eftersom han i förhör har hävdat att han har svalt en utlösarmekanism till en fjärrstyrd bomb. Inget hittades. Inte heller har man funnit några bevis för Breiviks påstådda sammansvärjning av korstågsriddare utspridda över Europa och med två terrorceller i Norge. Inga andra medsvurna konspiratörer har uppdagats – inte ens hans virtuella inspiratör och mentor Fjordman sitter häktad. Inga rapporter finns om förhör med representanter för de högerextrema, hatspyende patrask som gömmer sig bakom anonymiteten på internet.

Ingen vet vad som är fantasi eller verklighet i denna marionettföreställning där Breivik både författat manus och drar i trådarna. Illusionen finns där, liksom ovissheten: Lurar fler Breivikkopior i skuggorna, redo att dra på sig tempelriddardräkten och ge sig ut i en massmördarorgie där tusentals offer ovetandes står på tur? När inte ens Breiviks hemliga koder som finns inbyggda i manifestet – medvetet utformade för att upptäckas av både medier och polis – mynnar ut i identifiering av medkonspiratörer till terrordådet borde man fråga: Hur långt ska man dra paralleller till den nypopulistiska högerextremismen, om Breivik visar sig vara ett isolerat fall?

Fragment ur Breiviks manifest 2083. A European Declaration of Independence portionerades ut av journalister de efterföljande veckorna. Manuset innehöll en nästan outtömlig källa till mediala vinklingar. Ju mer man läser av manifestet – som är mycket tråkigt och anti-intellektuellt – desto mer förstärks känslan av att en psykologisk dimension kan vara precis lika viktigt som förklaring till varför dåden inträffade, som de högerextremistiska, islamofobiska och främlingsfientliga ideologiska dragen.

Från internet köpte Breivik en färdiggjord ideologisk idévärld rakt av – utan reflektion, perspektiv eller självrannsakan. Centralt är den absurda tanken om Eurabia, där smygislamisering förgör det västerländska samhället genom en matematiskt ologisk massinvandring som konspiratoriskt främjas av en elit av ”kulturmarxister” och ”landsförrädare” elit inom politiken, media och universitet. Detta ideologiska tankegods har länge frodats i många välkända högerextremistiska forum på nätet. Här korsas olika konspiratoriska idéer med statistik och svartvit argumentation.

Den idévärld som Breivik plagierat är således välkänd inom vissa högerextrema kretsar. Vad som skiljer Breivik från andra extremister är handboken i terror samt dagboksanteckningarna som följer: en otäck resa in i hans tankevärld där minutiösa förberedelser kulminerar i ett massmord. En dialog förs mellan Breivik och läsaren, som får ta del av en narcissistisk fantasivärld, antagligen tillkommen under maniskt författande och klipp-och-klistrande dagar och nät- ter. Uppenbarligen har dessa varvats med rollspel på datorn. Precis som Breivik konstruerar sin World of Warcraft-avatar konstruerar han också sin egen rollfigur i verkligheten: en kraftfull individ som kan möta och besegra alla faror.

Breivik plagierar idéer, ideologier och fakta som han kommer över på internet och fogar målmedvetet samman dem. Man förstår att han helt har försvunnit in i sin egen värld. Där ingår drömmen om att framträda i rättssalen iklädd sin medaljdekorerade uniform: en amerikansk marinkårsuniform med ett hopplock av slöjband och medaljer. Där finns även ett poängsystem för avrättningar; gravstenar som återger tempelkorsriddarens historiska legitimitet; idéer om martyrskap, proportionalitetsprinciper om våld och annat inspirerat från al-Qaidas idévärld och modus operandi.

Men det blir märkligare än så. De självbiografiska beskrivningarna omfattar aggressiva utfall mot Breiviks egen familj, där promiskuöst sexuellt beteende av namngivna familjemedlemmar och vänner tas till intäkt för social konservatism. 1950-talet beskrivs som en gyllene tidsålder för kärnfamiljen, där pappan arbetar och mamman stannar i hemmet med barnen. Breivik anger själv i manifestet hur länge man idealiskt bör låta barn vara på dagis. Frestelsen är stor att analysera hans egna familjeförhållanden.

Det hedrar norrmännen att de inte har lockats in i Breiviks föreställningsvärld. Ondska, hat och hämndbegär har ersatts av nationell samling där öppenhet, demokrati och medborgerlig värme ska kväva Breiviks intentioner. En 22 juli-kommission ska kartlägga händelseförloppet; Europol har tillsatt en 50 man stark grupp som ska utforska icke-islamistisk terrorism i Skandinavien och eventuella förgreningar till resten av Europa. Man tar högerextremism på största allvar. Samtidigt som man, efter dåden i Norge, från Europols sida understryker att ”hoten från islamistiska extremister fortfarande är aktuella”.

Hur hänger detta ihop med Europols årliga TE-SAT-rapport som svenska samhällsdebattörer tar till intäkt för att islamistisk terrorism är ett hjärnspöke som har lett till antidemokratiska lagar och ”häxjakt” på muslimer? Argumentation repeteras ofta: islamistisk terrorism utgör enbart 0,3 procent av alla terrordåd inom EU.

Statistiken återspeglar dock inte Europols övergripande bedömning. Samtliga EU-stater hävdar att islamistisk terrorism fortfarande utgör ett av de allvarligaste hoten. Säkerhetstjänster har fokuserat på avvärjning av terrorplaner – terrorplaner som alla har varit al- Qaida-inspirerade. Bara inom Storbritannien, som inte rapporterar till Europol vilken typ av terrorism som förhindras, har 235 individer med anknytning till al-Qaida dömts och fängslats sedan 2001. Över 200 tyska medborgare har anslutit sig till talibanstyrkor eller al-Qaida- relaterade träningsläger i pakistanska Waziristan.

Misslyckade terrorplaner som självmordsdådet i centrala Stockholm eller gripandet av de fyra svenskarna i Köpenhamn för terrorplaner mot Jyllands-Posten illustrerar en växande hotbild här hemma. I vårt grannland Danmark avvärjer man al-Qaida-relaterade terrorplaner varje år – senast i julas med fyra svenskar som har väntat på rättegång. De senaste fyra åren har danskarna haft fyra stora rättegångar mot islamistiska terrorister och på två år har fyra allvarliga planer, med kopplingar till Pakistan eller Somalia, mot Jyllands- Posten avvärjts.

Europols TE-SAT-rapport omfattar även högerextremism. Också här är emellertid bilden skev. Enligt rapporten inträffade inga högerextremistiska terrordåd och ingen person greps för högerextremistiska terrorbrott under 2010. Självfallet vet vi icke desto mindre att högerextremism utgör ett mycket allvarligt hot mot vår gemensamma värdegrund och demokrati.

Wolfgang Petersens film The Perfect Storm, som handlar om en fiskebåt mitt ute i Nordatlanten i århundradets storm, illustrerar dilemmat att förutspå huruvida terroristen Breivik skapades av en sällsynt samverkan av extrema förhållanden eller om han representerar en framtida våg av högerextremistisk terrorism.

Vad som dock är säkert är att Breiviks terrordåd utlöst en våldsam samhällsdebatt om kausalitet. Samma polariserande retorik – om stigmatisering av muslimer och om kollektivt skuldbeläggande – används paradoxalt nu omvänt om högerextrema politiska partier. Oavsett var debatten landar är det glädjande att se en svensk regering som handlar framsynt och kraftfullt på bred front mot alla former av våldsbejakande extremism. Det kommer vi med säkerhet att behöva dels för att bättre bemöta polarisering i samhället, dels om vi drabbas av terrorism i framtiden.